Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt framför honom och på icke mer än två alnars
afstånd höjde sig en mycket låg, men mycket bred soffa af
purpurschagg med små inväfda guldblommor, på h«irs
svällande kuddar i halfh\ilande ställning visade sig den
förtrollande gestalten af en ung qvinna i en drägt af svallande
spetsar och hvars hals och halfblottade barm genom sin
yppighet och bländande hvithet kunde förrycka äfven en
son af norden.
Den skönas nacke var omsluten af en fin hvit mössa,
hvars rikt veckade blonder helt och hållet betäckte
hårfästet, afundsjukt döljande hvarje lock, liksom behöfdes ej
denna del af de qvinliga behagen för att vinna segrar. Men
det var icke blott håret hon ansett sig böra betäcka:
äfven ögonen, näsan och öfre halfvan af kindbenen doldes
under en halfmask af svart silkessammet. Således hade den
mönstrande blicken endast pannan, munnen och hakan med
deras närmaste omgifningar att njuta af; men man kunde
verkligen vara belåten med hvad man redan såg, emedan
hvart och ett af de synliga partierna kunnat ensamt vara
nog för mången annan qvinnas behagsjuka.
Hvad som dessutom och i sin mån bidrog att förvirra
sonen af södern voro de små högvristade, i guldbroderade
tofflor infattade fotterna, hvilka lågo i kors öfver hvarandra
på en nedanför soffan stående pall, öfverdragen med hvit
atlas och garnerad med silfverfransar, samt de mjällhvita,
glänsande händerna, af hvilka den ena understödde den något
bakåtlutande nacken, under det den andra hängde ned
öfver soffkanten, liksom den nyss blifvit neddragen af en
tillbedjande älskares läppar, men dröjde qvar derför att den
ännu icke blifvit tillbedd nog.
Men hvad som framför allt utgjorde, att vi så må
uttrycka oss, diademet på denna qvinnas tjusningsmakt var
de tvänne blixtar, som oupphörligen slungades fram ur
sammetsmaskens tvänne ögonhålor. Det var en farlig, allt
nedslående eld, farligare kanske derför att den kom från
ett batteri, som var maskeradt.
Sirenen tycktes njuta äf den unge mannens förlägenhet
och förvirring.
»Ack, hvilket vackert barn!» sade hon för sig sjelf;
»han rodnar som en flicka . . . men det klär honom oändligt. . .
Den qvinna, som i en kyss fångar upp denna rodnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
