Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg ut, mademoiselle! ... Ni pröfvar väl mycket mitt
tålamod, sedan ni gjort allt för att väcka och reta min
nyfikenhet... Ni måste säga mig allt, så framt icke...»
»Så framt icke?»
»Så framt jag icke skall anse er för en baktalerska
mot er matmor och en lögnerska inför migl»
Denise studsade förskräckt tillbaka med handen hårdt
tryckt mot sitt bröst, ty Armand hade talat med gnistrande
ögon och nästan sammanbitna läppar.
»Nåväl,» svarade hon med svag röst och nedfälda ögon,
»det är derför att jag mer ömmar för er än för de många
andra.»
»Tala tydligare, jag förstår er ickel»
»Derför att jag hyser för er en ... en känsla som jag
icke egt för många andra .. . icke egt för någon annan . . .
ja, monsieur Armand,» tillade hon med mera mod, »icke
för någon annan i hela verlden!»
Den unge mannen tog ett steg tillbaka. Han erinrade
sig nu den maskerades suckar och handtryckningar i vagnen,
vidare den maskerades handtryckningar och suckar under
promenaden genom trädgården. Han kom äfven i håg samma
persons varma tal om tigerhjertat i Jardin des Plantes. Han
lade allt detta tillsammans med detta ömsom bleknande och
ömsom rodnande ansigte vid hennes inträde i kabinettet
samt hennes nu för tillfället nedslagna ögon och stammande
tunga, och slöt af alla dessa förenade omständigheter, att
markisinnans kammarjungfru helt enkelt blifvit förälskad i
guld- och silfverarbetaren Armand Cambon, hvilket numera
icke kunde förvåna denne, som, i fall han lik Don Juan i
en framtid finge en katalog på alla sina eröfringar, kunde
börja den med en markisinna, och dertill en markisinna
kanske skönare än både Donna Elvira och Donna Anna.
Men den sjelf oerfarne Armand Cambon hade hört
berättas, att den blonda kärleken egde en yngre brunett syster,
som hette svartsjukan, och att denna, allt ifrån det
ögonblick det fanns mera än en Adam eller en Eva på jorden,
oupphörligen anfäktat sin äldre skönare syster, dervid
hvar-ken sparande på osanningar eller skandaler.
Armand insåg att en kammarjungfrus bröst, trots
planchetten, icke kunde vara mer stålsatt och betryggadt
mot den lilla svartalfen, än alla andra menniskors, hvarför
ban; som var för artig att kufjna säga kammarjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
