Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dervid tog han ett steg mot blinddörren, som ledde
till kabinettet.
Denise, som nu började begripa, flög efter honom,
fattande hans ena arm, vid hvilken hon hängde sig fast.
»Olycklige!» utropade hon; »vill ni mörda mig! Vill
ni mörda er sjelf! ... De skola döda mig, som förrådt
hemligheten, de skola döda er, som känner den ... Jag är
icke den första qvinna som hennes förföljelse och hämd
drabbar, och ni skall icke heller bli den förste man ... I
himlens namn, lugna erl»
Armand hejdade sig, ty han kände medlidande med
den fasa, som stod tecknad i den arma kammarjungfruns
ansigte, men han lugnade sig icke.
»Jag måste ut, jag måste bort från denna röfvarkula,»
ropade sonen af norden, ty dit var han nu på väg med
tankens fart; »men icke för det jag fruktar röfvarbandet,
utan derför att jag vill förekomma det rysliga brott man
har i sinnet... Jag måste ut!»
»Tyst, jag besvär er, tala sakta!» bad Denise; »hvad
ämnar ni göra?... Gif mig tillbaka biljetten!»
Cambon stoppade den i sin bröstficka.
»Ha! Ni vill då förråda mig!» våndades Denise, vridande
händerna.
»Nej, ingen skall veta, att ni gifvit mig denna
skrif-velse,» bedyrade Armand; »ingen skall veta hvad ni berättat
mig. .. Lugna er derför, goda flicka!»
»Men hvad tänker ni göra med denna olycksaliga
biljett?» frågade Denise, något tröstad af hans vänliga ord.
»Hvad jag än tänker göra dermed, kommer ni aldrig
att på något sätt bli inblandad i saken . . . Men är ni då
tvungen att längre dväljas i närheten af detta vidunder?»
Det fortfor, såsom vi höra, att bära af upp mot norden.
»Ack, jag är fäst vid henne med de starkaste band,»
bekände Denise; »utan er hade jag kanske blifvit hennes
medbrottsling; men min vänskap, min ömhet för er var
starkare än min tillgifvenhet för henne . . . Dock skulle jag
kunna trotsa hennes vrede, om jag blott.. . om jag visste . . .
Ack, monsieur Armand!»
»Men hur skall jag komma ut härifrån utan att möta
henne?» frågade Armand, som nu började få ett skäl till
att lemna huset; »ty jag bör icke möta henne.»
Sonen af Söder och Nord. I.
13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
