Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg man denne, i sin vanliga rödrutiga blus, hasta mellan
vinfastagen på ifrågavarande nederlagsplats, letande och
frågande efter Hvita Björnen, ty, som bekant är, tillhörde
denne vindragarnes talrika klass. Han hade icke sprungit
många famnar förrän han upptäckte sin f. d. lärare i konsten
att slåss med fotterna, stödd mot ett fastage och med mörk
blick mottagande sin fosterson.
»God morgon, fader Simon 1» ropade Armand, i det
han vidrörde en af de gröfsta händer i verlden.
»Hvad står på!» brummade denne, kramande ynglingens
hand nästan för hårdt att kunna tillskrifvas ett hjertligt
välkommen eller en känsla af belåtenhet.
»Parbleui» yttrade Cambon, blåsande i sin högra hand;
»ni har sofvit illa i natt, käre Simon 1»
»Såå,» svarade Hvita Björnen, i det han, vändande
sig ifrån sin f. d. lärjunge, fattade en hisklig spak eller
häfstång, medelst hvilken han började framrulla det fastage,
mot hvilket han hvilat sig, »såå, jag har sofvit illa...
Ditt blåsande på fingerspetsarne röjer dock, att den
sömnlösa natten åtminstone icke gjort mig slapphänd.»
»Ni är en björn, Simon, utan att ni derför behöfver
visa tänderna eller nyttja ramarne,» förklarade Cambon,
något förargad öfver sin gamle väns plumpa sätt; »gjorde
jag rätt, så skulle jag icke berätta er den glada nyhet, jag
har att förtälja och för hvars skull jag egentligen kommit
hit i dag.»
»En glad nyhet!... Hå tusan!»
»J[a visst, en mycket glad nyhet.»
»Ar då Guizot hängd eller Louis Philippe guillotinerad?»
frågade Hvita Björnen, fortfarande att rulla fastaget.
»Ni begär nog mycket på en gång, käre Simon . . .
Jag kan icke glädja er med denna nyhet. . . Men jag har
en annan, som säkert skall fröjda er mycket mer.»
»Och det är?»
»Ni kommer väl ihåg att jag för några dagar sedan
besökte er, och att jag då talte med er om en viss sak?»
»Jaså, den der vissa saken, som din far äfven har
pratat vidt och bredt om ... Hör du, Armand lille, helsa
din far och be honom göra sig en skalle af trä i stället för
den, som han snart är på väg att förlora.»
»Simon! Ni låter bli att smäda min far!» förklarade
Cambon den äldres son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
