Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katolska presten vinnlägger sig mer om att förvärfva
jonglörens skicklighet i konsten att handtera sitt rökelsekar
än att befordra sitt slägtes upplysning. Dock måste
rätt-visligen erkännas, att på de senare tjugu åren undervisningen
blifvit mer allmän. Ju mer det katolska presterskapet
emanciperar sig från påfvestolens omedelbara inflytande,
desto ljusare blir det i samhällets dälder.
Utan att låta påskina något deltagande för sin gamle
väns ögon, uppläste Armand iör honom biljetten, som var
af följande innehåll:
»Monsieur Armand Cambonl
Ert hastiga aflägsnande i går förorsakade, att ingenting
då blef bestämdt angående er gamle vän, som onekligen
för-tjenar det varmaste deltagande, ty hvilken menniska med
hjerta skulle ej ömma för en så stor olycka och ej uppbjuda
alla sina krafter för att, så vidt möjligt vore, mildra den?
Man har derför ansett sig böra förklara, att hvad som i går
lofvades, skall till alla delar uppfyllas i dag. Ni kommer
väl ihåg att löftet i går grundade sig på er egen tanke, ert
eget råd; och som man bör förmoda, att ingen bättre än ni
kan känna den hederlige, om också något originelle, mannens
anspråk, så gör man sig förvissad om att hvad man nu gör
för honom skall af honom mottagas med glädje, och denna
glädje skall då äfven blifva dens, som skrifvit dessa rader.»
»Läs om det der en gång till, Armand lille!» bad
Elvita Björnen med särdeles förnöjdt utseende.
Armand uppfylde hans önskan, tilläggande derefter:
»Medgif, fader Simon, att det icke är många glador
som skrifva så vackert.»
»Det har förvånat mig,» medgaf Hvita Björnen; »det
finns då heder och samvete äfven bland denna klass.»
»Och när jag dertill lägger den djupa ånger som . . .»
»Jaså, hon ångrade sig äfven?» inföll Simon; »hon
begrät den stackars Madelones öde?»
»Ja. . . och till ett bevis derpå ha vi ju hennes
egenhändiga skrifvelse.»
»Står hennes namn under biljetten?»
»Nej.»
»Det var besynnerligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
