Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull tycktes hafva glömt alla sina gamla sympatier för det
demokratiska elementet.
Simon var verkligen på väg att blifva en äkta aristokrat.
I Frankrike lika mycket som annanstädes har fåfängan spelat
demokratien mer än ett spratt.
»Nå, vi få väl talas vid,» sade Cambon; »hufvudsaken
är emellertid att Madelone får sin grafvård.»
Derefter aflägsnade sig Armand och försvann snart ur
Hvita Björnens åsyn.
Denne stod lutad mot sitt vinfastage och kastade en
blick på de öfriga vinfastagen; men aldrig förr hade hans
öga med sådan andakt hvilat på dem.
Kanske trodde han sig stå på Pére-Lachaise, en af de
prydligaste begrafningsplatser i verlden, en hel stad af
monument i marmor och brons. Kanske såg han sig
om-gifven af alla dessa ståtliga minnesvårdar, som hvälfva sig
öfver Abelards och Heloises stoft, öfver Racines, Corneilles,
Lafontaines, Massénas, Davousts, Suchets, Casimir Périers
med fleres grafvar. Men icke var det vid dessa minnen af
Frankrikes ära som vindr.igarens tanke i denna stund
knä-böjande dröjde. Nej! Han satt i ett grafkor, hvars like i
skönhet och storlek ännu ingen dödlig sett; han band på
kransar, hvars blommor ännu ingen jord burit; han talade
med en vålnad, vid hvars fötter skaldernas och hjeltarnes
skuggor nedlade sina lyror, sina svärd.
De öfriga vindragarne kunde icke begripa hvad det
kom åt Hvita Björnen, som satt der orörlig och stirrade
framför sig; men det begrepo de, att när en kamrat, sådan
som Hvita Björnen, icke gör något annat än sitter på
vinfastagen, så blir det desto flere vinfastage att rulla för
de öfriga vindragarne, hvilket icke kunde vara förenligt
med rättvisa och billighet.
Derför nalkades de också från alla sidor sin kamrat,
der han satt i sina drömmar. De frågade först höfligt, hur
det var möjligt för en så stark arbetare som Hvita Björnen
att blifva trött så tidigt på dagen. Men då intet svar följde,
började de knuffa till den kolossale drömmaren. Som nu
vindragarne icke knuffa som vanliga menniskor, så var
det klart att drömmaren skulle störas i sina betraktelser.
Också började Hvita Björnen se sig omkring och förfärligt
rulla ögonen, utan att likväl röra sig ur stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
