Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnen sålunda fått och betalt hvad han begärt, gick han,
utan att taga ett höfligt afsked, hvilket förvåDade bagaren,
som hade affärdat och mottagit sin kund med det vanliga:
»Bon soir, monsieur 1» Bagaren kände ganska väl Hvita
Björnen, ty denne var på sin tid känd af alla. Men Hvita
Björnen hade aldrig tillförene varit oartig, ty en fransman
kan icke gerna vara det.
Hvita Björnen gick derefter in i en annan bod nära
invid bagarens, der det fans viktualievaror. Men smöret
är jemväl formadt och uppstäldt i kolonner på disken, i
fönstret och vid väggarna. Hvarje smörkolonn, så ren och
klar, att man åtminstone med blotta ögonen icke kan.
upptäcka det minsta smolk, har till piedestal en ofantlig ost,
denna i sin ordning omkransad af små ostar, som stå på
kant, lutande sig mot den stora. Men kolonnen har också
sitt kapitäl, ty på en å denna liggande blank tennskifva,
vidare än sjelfva kolonnen, knyter sig en krans af ägg,
snarlik en balustrad, från hvars midt höjer sig en lanternin
af de läckraste fläskkorfvar, hvars pyramidaliska spets slutar
med en liten krona af rädisor, hvarannan röd och
hvar-annan hvit. Men det är blott formen som är antik, ty
innehållet, liksom bagarbodens, är kärnfärskt allt igenom.
»Smör för en soul» sade Hvita Björnen, framräckande
sitt bröd, men för öfrigt lika ohöflig mot
viktualiéhandlan-den som mot bagaren.
Viktualiehandlanden fattade en knif med blankt blad
och tog med den ett litet stycke ur en redan ituskuren
smörkolonn samt utbredde derefter samma stycke på brödet,
så att smörgåsen blef i behörigt skick. Hvita Björnen
betalte och gick. Viktualiehandlandens: »Bon soir, monsieurl»
klingade för döfva öron. Vindragaren fortsatte sin väg,
ätande på sin smörgås.
Men det är ej blott folk af Hvita Björnens klass som
i Paris på detta sätt göra sin måltid. Författaren till denna
berättelse har mer än en gång tagit sin frukost på samma
sätt, och han har sett personer mycket bättre än han göra
detsamma, utan att någon af de förbigående parisarne röjt
någon förvåning deröfver.
Vi skulle icke vilja tillråda en bättre klädd person att
försöka detsamma i Stockholm. Först blefve han förföljd af
en svärm gatpojkar, som, ehuru sjelfva temligen parisiska
hvad detta sätt att spisa beträffar, likväl skulle förlöjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
