Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är man, fri från många af de fördomar, som så mycket
bidraga till tvång, vantrefnad och krångel annorstädes.
Hvita Björnen fortsatte sin vandring till dess han
stannade framför ett likörställe, mycket bekant i Paris under
namnet Silfverdisken, hvilket en resande icke gerna
underlåter att åtminstone en gång besöka.
Detta likörställe öppnades för omkring tjugu år sedan,
men med en anspråkslös disk af trä, hvarpå endast
serverades plommonlikörer för två sous glaset. Efter tvänne
års förlopp lemnade samma disk rum för en af tenn,
hvilket slags disk är det vanliga på dylika ställen. Men
det dröjde icke många år förr än tenndisken i sin ordning
måste maka sig undan för en ny af silfver, tack vare
två-souslikörerna. Sakkännare uppskatta dess värde till 15,000
francs. Men denna dyrbara disk, i hvilken icke blott
madame Moreau, egarinnan, kan spegla sina sköna svarta
ögon, utan äfven hvarje kund, som önskar veta hur han ser
ut när han super plommonlikör, denna disk, säga vi, är
icke ett pråligt lock på en medelmåttig kassakista, ty denna
anses äfven af sakkännare vara värd minst 400,000 francs,
prisad vare samma tvåsouslikörer. Må ingen derför tro, att
likörerna äro underhaltiga. När man säger den vackra
madame Moreau att hennes likörer, liksom hennes ögon,
äro oöfverträffliga, så synes hon ingalunda öfverraskad deraf,
ty hon känner de enas värde likaväl som de andras. Det
är ej en vanlig artighet, utan rena sanningen, och som
madame Moreau anser det vara hvarje menniskas pligt att
tala sanning, så har hennes vackra mun icke något
belönande småleende för den, som egnar hennes ögon och
hennes likörer sin hyllning. Madame Moreau har som
barn speglat sig i silfverdisken, ty det var hennes numera
aflidna moder som lät gjuta den; men innan sin död skulle
hon säkert, om hon det ville, kunna spegla sig i en af
guld, utan att behöfva resa till Californien, utan att behöfva
göra annat än utminutera sina tvåsouslikörer.
Sådan ryktbarhet hafva dessa likörer, och silfverdisken
har naturligtvis mångdubblat den. Dock måste medgifvas,
att madame Moreau icke bygger hela sitt förtroende på
silfverdisken.
»Er silfverdisk är ju den enda i Paris?» frågade henne
en gång författaren.
»Ja, monsieur,» svarade madame Moreau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
