Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem är då mördad?» frågar den förvånade
pastejbagaren.
»Hertigen af Berry,» svara soldaterna.
»Hertigen af Berry!» upprepar pastejbagaren med
förskräckelse; »hur skall det då gå med mina bakelser!»
De äro stora egoister, de der fransmännen.
Midt under den allmänna bestörtningen sågo äfven de,
som borde känna den djupaste smärta, i attentatet ett medel
att främja sitt partis afsigter. Nya lagar utkommo
ögonblickligen, som ytterligare begränsade den personliga friheten
och den periodiska pressen, redan förut kringskurna af det
mest godtyckliga förtryck, hvartill kom en valreform, som
inskränkte landets representanter snart sagdt till en handfull
hofmän. Hofvet tröstade sig således, medan folket som
vanligt fick betala fiolerna. Men, också å propos djefvulens
fiol, det blef ej folket som dansade, utan bourbonen Carl X
sjelf år 1830, liksom orleanisten Ludvig Filip 1848 vid
ungefär samma musik. Djefvulens fiol är ett farligt
instrument att spela på. Den som det gör får visserligen i
början hela verlden att dansa, men slutar snart med att
dansa sjelf, och att dansen ej bär till himmelen är klart
som dagen. Se der ha vi nu politiken igen! Det är luftens
fel. . . men komma vi då aldrig in i operasalongen?
De franska sånggudinnorna måste efter hertigens mord
lemna rue Richelieu, förbannad af alla legitimister, och fly
till det tempel, som de nu bebo vid rue Lepelletier och
hvilket invigdes den 19 augusti 1821. Men de lära ej
förlorat på bytet, och den som för första gången träder
inom l’Académie Nationale de Musique öfverraskas
ovilkor-ligen af den prakt, som, när vi undantaga Théåtre Italien,
likaledes i Paris, är den på en gång rikaste och
smakfullaste vi skådat inom någon teater.
Vår kungl. svenska teater är visserligen ganska vacker;
men att, såsom en svensk tidning för några månader sedan
påstod, anse den för »en af de vackraste i verlden», är väl
något för mycket tilltaget. På sin höjd bör den kunna
jemföras med Opera Comique eller Théåtre Francais.
L’Académie Nationale de Musique rymmer nära 2,000 åskådare,
och bruttoinkomsten för qvällen, när huset är fullt, belöper
sig till 10,000 francs, eller nära nog fem gånger så mycket
som brutton af ett utsåldt spektakel å kungl. svenska teatern.
Af de 2$ teatrar, som finnas endast inom barriererna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
