Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den är mig obekant,» svarade grannen; »men han
ser föga ridderlig ut.»
»Ha!» ropade Armand, börjande ånyo med mycken
uppmärksamhet granska den ifrågavarande personen, hvilken,
efter hvad nyss nämndes, han förut trodde sig hafva sett.
Nu kände han igen honom: Herrn med trubbiga näsan
och de aflånga ögonen var samme herre som dagen förut på
Vendömeplatsen visiterat Cambons fickor.
»Åhå, nu få vi ändtligen slutet af balletten,»
underrättade grannen, vändande sig mot scenen, liksom alla andra,
icke ens Armand Cambon undantagen, hvilken sålunda icke
fick tid att reflektera öfver ficktjufvens uppträdande bland
så förnämt folk.
Teatern föreställer en sal på grefve de Vardecks slott.
Salen är fyld af festligt prydda bröllopsgäster, som bilda en
lysande grupp. Ingen fiol, hvarken från himmelen eller
afgrunden, fördunklar den sköna dagen. Den ädle grefven
förenar Urbains och Hélénes händer. Den förre har redan
hunnit så långt i danskonsten, att han, hållande sin brud
om lifvet, endast står på högra benet, under det Héléne
står på det venstra.
De tu skola vara ett, heter det, och der tu äro ett,
der äro också af fyra ben två för mycket. Sedan de älskande
sålunda stått några minuter, aflägsna de sig, för att omkläda
sig till den pas de deux, som skall sätta kronan på verket,
under det grefven och hans gäster taga plats på begge
sidorna af teatern, lemnande fonden fri.
Fonden rullas upp, och man ser en af de vackraste
och rikaste trädgårdar. Öfverallt, hvart man kastar blicken,
möter man en härlig rosenbuske, mellan hvars blad och
blommor framlyser en flickas ansigte, naturligtvis den
skönaste blomma bland.alla. Det är blommornas själar man
på detta sätt vill åskådliggöra. Det är en vacker tanke,
som bör bära god frukt.
Rosenbuskar äro, som man vet, orörliga, ty deras fotter
äro fästa i jorden. En mild försyn, som icke vill att de
af stormen skola bortföras, har så visligen anordnat. Men
blommorna hafva också själar, och hvarför skulle de ej hafva
det? Det finns så många fulare och obehagligare väsen som
ha anspråk på att vara själfulla. Men det roar
understundom blommornas själar att slå sig lösa, ty det kan icke
alltid vara angenämt att stå sammanträngda på en träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
