- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
299

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Behagar ni taga det, mademoiselle?» frågade Cambon,
erbjudande henne biljetten.

»Jag tackar er,» svarade hon, mottagande den ånyo
och genomögnade den för andra gången.

»Har ni tillfälle att, ifall jag önskade det, i morgon
komma hit?» frågade hon.

»Jag är färdig att när som helst uppfylla alla era
befallningar, så vidt det beror af min förmåga,» förklarade
Cambon.

»Det är ingen befallning, monsieur... det är blott en
önskan, en lidandes bön, som...»

»Hur dags önskar ni att jag kommer?» inföll Armand
ifrigt.

»På förmiddagen, om ni vill vara så god... det är
möjligt, att jag då kunde behöfva er.»

»Hvilken timme?»

»Klockan tolf, om er tid så medgifver.. . Men ni bör
ej stiga upp hit, utan först vänta min kammarjungfru, som
skall föra er till mig.»

»Klockan precis tolf finnes jag på denna gata nära
detta hus och lemnar icke min post förrän er
kammarjungfru kommit.»

»Ännu en gång tackar jag er; ja, monsieur, jag tackar
er ur djupet af mitt hjerta.»

»Jag har djupt bedröfvat er, mademoiselle 1»

»Ni har räddat mig, liksom ni räddat min onkel. . .
Dock, min förbindelse till er är större än hans, ty honom
har ni blott ryckt från döden, då ni deremot ryckt mig
ur. . . O, ni har rätt, det var ett förfärligt öde man
ämnade mig I . . . Aldrig skall jag glömma hvad ni gjort för
mig, aldrig så länge jag andas 1 . . . Men himlen skall göra
hvad jag icke förmår: han skall belöna er såsom ni
för-tjenar.»

Hon räckte sin hand åt den unge mannen, som slöt
den i sin och fäste sina brinnande blickar på densamma.
Det är allt mycket vackert och betydelsefullt man kan se
på en sådan der liten bländhvit hand. Armand borde hafva
nöjt sig dermed, i stället för att, såsom nu skedde,
öfver-väldigad af en passion, hvars namn och betydelse han ännu
knappast kunde fatta, föra den först till sitt bröst och
sedan till sina läppar, hvilka brände som eld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free