Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Emedan jag tyckt mig förnimma, att ni mycket lutar
åt den sidan.»
»Jag både vill och icke vill,» sade bankiren, något
oroligt vrickande på stolen.
»Ni vill?»
»Derför att jag i många hänseenden ogillar ministérens
politik,» sade bankiren.
»Ni vill icke?»
»Derför att jag af själ och hjerta är tillgifven konungen,
som alltid varit en börsens vän, alltid en beskyddare af de
stora kapitalen, dessa fasta och enda grundpålar för
nationernas välstånd och ära.»
»En börsens vän, en beskyddare at de stora kapitalen!»
upprepade hertigen; »har ni då glömt Teste’s öde?... Har
ni förgätit den olycklige Pellapra?... Hur beskyddade
han dem?»
Läsaren erinrar sig kanske en rättegång, som år 1S47
väckte ett oerhördt uppseende icke blott inom Frankrike,
utan äfven öfver hela Europa. En minister och pär af
Frankrike med namn Teste blef lagligen förvunnen att
hafva tagit mutor för att hos styrelsen utveika större
omfång i arbetet af en saltgrufva. Teste var likväl stor
kapitalist och ansågs ega tio millioner francs. I denna
rättegång invecklades general Cubiéres, likaledes stor
kapitalist och pär af Frankrike, samt generalräntmästaren Pellapra,
den störste kapitalisten af de tre, ty han egde ända till
tjugu millioner francs, var sjuttioåtta år, men trodde sig
icke hafva fått nog af guld. Dessa pärer och stora
kapitalister dömdes till höga penningböter, Teste och Pellapra
derjemte till fängelse och ärans förlust. Styrelsen, länge
af allmänna opinionen anklagad för det mutningssystem
som inrotat sig öfverallt i landet, fick genom denna
rättegång en ny stöt, som visst icke var den lättaste att
parera.
»Jag medger,» svarade bankiren, »att konungen, med
fäst afseende på de stora tjenster dessa män gjort
fäderneslandet, i tid kunnat nedtysta saken, i stället för att genom
dess beifrande blottställa hela den förmögnare
köpmannakårens anseende, som är så nära införlifvadt med styrelsens
eget. . . Men detta var mindre hans fel än hans ministrars . . .
dessa trodde sig kunna återvinna sin förlorade popularitet
genom att uppoffra sina bästa vänner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
