Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1792 störtades denna stod, i hvars ställe restes en
bild af Friheten, och platsen fick namnet: »Place de la
Révolution». Bredvid denna bild stäldes en figur, lika litet
passande för frihetens bild som de fyra dygderna för
Ludvig XV:s. Denna figur var guillotinen. Men långt
ifrån att iakttaga dygdernas betydelsefulla tystnad, talade
den med blodig tunga dagligen under loppet af mer än
tvänne år, och dess hemska stämma ljöd genom den bestörta
verlden, kallande till sig icke blott dem, för hvilkas hufvud
den restes, utan äfven dem, af hvilka den blifvit rest.
Och det sorgliga tåget af mer än ett tusen fem hundra
offer kom, bland hvilka Ludvig XVI och Fabre d’Eglantine,
Marie Antoinette och Danton, madame Roland och Philippe
Egalité, madame Elisabeth och Barnave, Charlotte Corday
och Robespierre med flere, alla varande eller anseende sig
vara martyrer för den tro, hvartili de bekänt sig, alla också
med martyrens öförskräckthet och lugn skådande upp mot
det förfärliga jernet samt döende med oskulden eller föraktets
leende på sina läppar.
Efter restaurationen återfick platsen sitt första namn:
Place Louis XV, hvilket invigdes medelst en försoningsfest,
anbefald af bourbonerna. Festen var en af de mest lysande
i Paris, rik på underdåniga tal, doftande kransar och
brinnande lampor. Fontänerna kastade strålar af vin. Men
ångerns tårar, försoningens skönaste vittnesbörd, kunde icke
förmärkas hos ett folk, som såg i denna fest blott ett
van-mäktigt försök att häda den stora revolution, som likväl
brutit dess bojor.
År 1830, efter bourbonernas aflägsnande, erhöll
platsen namnet Place de la Concorde, hvilket den jemväl
burit i Napoleons dagar. La Concorde är ett betydelsefullt
namn, som nog pryder en offentlig plats; men utöfvar det
ingen trollmakt på det folk, som besöker den, så betyder
det litet. Derom hade hvem som helst kunnat öfvertyga
sig, som varit närvarande på Place de la Concorde den 28
december 1847, samma dag kamrarne öppnades.
Platsen var öfverfyld af folk, militärer och civile. De
förre voro uppstälda på tvänne linier ända från deputerade
kammarens palats till Tuilerierna. Mot dessa linier bröt sig
den böljande massan af civile som floden mot kajerna. Tre
fjerdedelar af denna folkmassa bestod af arbetare, men arbetare
utan arbete, utan bröd. Sådant folk ser icke gerna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
