Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Väderleken tillåter mig ej att vänta längre,»
försäkrade Armand, »och dessutom är det tröttsamt att stå så här
länge och sigta. Derför hastigt och lustigt fram med svaret!»
Intet svar följde detta oaktadt.
»I ären mållöse, liksom hade mina kulor redan
förseglat era munnar,» återtog vår hjelte; »om detta varit
min afsigt, hade redan hvar och en af er haft sin kula i
hjertat... Men oroen er icke för det. .. jag sigtar icke på
bröstet, ^utan endast på magen . .. Nödgas jag än en gång
vänta på svaret, trycker jag af, och en kula i magen sätter
lif i den stummaste tunga.»
»Monsieur,» svarade ändtligen den ene af de begge
karlarne, »vi begripa ej, hur ni kan få det infallet att skjuta
på folk som icke gjort er något ondt.»
»Hvar och en har sitt infall,» svarade Armand; »ert
är att lägga er i forsåt på andras egor för att röfva eller
mörda.. . mitt är att skjuta på röfvare och mördare det
första jag kommer öfver dem.»
»Men hur kan ni falla på den tanken, att vi vilja
mörda och röfva?» frågade den andre karlen.
»Vi voro något trötta och sömniga och gingo blott in
för att sofva,» tillade den förste.
»Sofva på våta marken?» frågade Armand; »det är
icke möjligt, att så hyggligt folk som ni behöfver
underkasta sig en dylik olägenhet, helst när I, som jag har skäl
förmoda, hafven en vän så nära, han nämligen som bor
i huset här bredvid och som jag nyss såg ligga i fönstret. .
Om jag icke bedrog mig, gaf han er till och med tecken,
men om det var för att be er komma upp till honom eller
ligga qvar här, kan jag ej så noga bestämma . . . Bad han
er om det senare, så var det oförlåtligt af en kristen och
allra mest af en person som bär den svarta långrocken.»
»Vi förstå ej hvad ni menar med allt detta, monsieur,»
försäkrade den förste karlen.
»Vi känna hvarken er eller er granne,» bedyrade den
andre, »men hvad vi känna är, att ni fullkomligt misstagit
er på våra personer och att ni kan komma att stå till
ansvar för det ni hotat oss med vapen i hand.»
»Var derför så god och låt oss gå i fred, så framt ni
ej vill, att vi med våra rop skola kalla folk till vår hjelp,»
sade den förste, »ty jag tror ej ni har rättighet att så
behandla oss som ni nu gör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
