Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men, min son, om ni verkligen visste, att det var én
ficktjuf ni såg i mitt sällskap, hvarför antastade ni ej
honom?... Hvarför angaf ni honom ej för närmaste
polis-sérgeant?... Ni såg mig i ett så farligt sällskap utan att
varna mig. . . Tror ni då, att en ficktjuf har mer aktning
för prestens fickor än för andras?. . . Om jag vid detta
tillfälle blifvit bestulen, hvem skulle jag i andra rummet haft
att tacka för det?»
Armand teg något förlägen, ty, såsom läsaren kanske
erinrar sig, hade vår hjelte sina giltiga skäl hvarför han på
Vendömeplatsen icke vågade antasta ficktjufven.
»Antingen har ni fullkomligt misstagit er på person,
eller också yrar ni, min son,» återtog presten, »ty, vid Gud,
jag annars begriper, hur ni kunnat falla på den tanken, att
jag ligger i samråd med ficktjufvar och dylika figurer.»
»Men hvad betydde dessa tecken jag såg er från ert
fönsfer gifva de begge skälmarne, hvilka nyss sprungo
härifrån?» frågade Armand.
»Ni vet icke hvad ni säger, unge man!... Har jag
gifvit dem tecken?»
»Jag såg det från min port, och jag såg det tydligt,
ty lyktan var blott en aln från ert hufvud.»
»Ni är från era sinnen . . . Jag såg visserligen folk i
trädgården och stack ut mitt hufvud för att kunna se, om
det var desamma som ...»
»Hvilka desamma?»
»Desamma som jag så många nätter förut sett i er
trädgård.»
»Hvad! Ni har förut sett skälmar i min trädgård!»
>Jag vet ej, om era vänner förtjena denna fula
benämning »
»Mina vänner, säger ni?»
»Ja visst, de måtte väl vara era vänner, eftersom jag
alltid sett er så vänligt taga emot dem.»
Armand studsade.
»I början föreföll det mig mycket besynnerligt, att de
alltid kommo nattetid,» fortfor presten, »men, tänkte jag
sedan, den unge mannen har göromål ute om dagarna och
följaktligen blott tid om nätterna att mottaga besök. Att
de voro era vänner, trodde jag så mycket mer, som jag ofta
sett dem föra med sig kistor och koffertar, och dessa, efter
hvad jag på afstånd trodde mig finna, ganska välförsedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
