Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vi höra, misströstade icke portvakterskan att hennes
käre man skulle hitta skatten, men hon fruktade blott, att
dess rätte egare skulle återfå den.
Hennes fruktan var emellertid alldeles obehöflig, ty
Armands ögon följde icke den på gatan trefvande
portvaktens rörelser. Deremot följde han med mycken
uppmärksamhet rörelserna af tvänne skuggor, som från olika
håll närmade sig skattsökaren.
Armand bjöd dock förgäfves till att upptäcka
skuggornas ansigten, som helt och hållet höljdes af dimman.
Men det märkte han, att samma skuggor, när de kommit
så nära portvakten att de nästan vidrörde honom, vida
hastigare drogo sig undan än de kommit, hvarefter de
alldeles försvunno.
Denna upptäckt tycktes emellertid vara nog för vår
hjelte, ty han vände sitt ansigte från fönstret, och denna
vändning tillskyndade honom ett hjertligare leende från
portvakterskans läppar.
Efter en stund återkom portvakten med ett bedröfvadt
ansigte.
Portvakterskan fixerade sin man och syntes snart lika
bedröfvad som han. Denna gång var det likväl ingen
förställning, ty förtrytelsen förenade sig med bedröfvelsen.
»Ja, det är bestämdt den der uslingen betjenten som
fiskat upp det,» utbrast portvakterskan.
»©ch jag, som alldeles förstört mina pantalonger!»
knarrade portvakten med en ömklig blick på vår hjelte,
viljande dermed låta förstå, att fall gifvas då hittelön kan
komma i fråga, äfven om ingenting hittas.
»Mina vänner,» sade Armand, »låtom oss icke längre
tänka på det der lapprit!»
»Lapprit?» upprepade portvakten; »ett par splitter nya
pantalonger!... O, min Gud!»
»Monseigneur tycker nog, att det är ett lappri, han,»
inföll portvakterskan; »men gubben min var så glad öfver
sina pantalonger, ty han hade fått dem af mig på sin
femtionde födelsedag ... När var det den firades nu?. ..
Jo, för fjorton da’r se’n. .. Herre min Gud, hvad tiden
går fort!»
Portvaktens hela kostym såg snarare ut att ha varit en
gåfva på det lyckliga parets bröllopsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
