Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befalde monseigneur, tryckande ned portvakten mot
marken.
»Det skall vara för er skull,» pustade portvakten, i
det han, liggande fyrfota, sträckte på armarne och benen
så mycket han förmådde, under det han höjde ryggen, så
att denna liknade ett brohvalf, allt i den berömvärda afsigten
att göra uppstigandet så beqvämt som möjligt.
Också kom Armand denna gång utan ringaste svårighet
upp på muren.
»Nu har jag förstört rocken också,» underrättade
portvakten, i det han återtog sin tvåfotade ställning.
»Då blir den lika med pantalongerna,» tröstade Armand.
»Det der skulle jag icke hafva gjort för någon annan,
om man också bjudit mig tjugu louisd’orer,» försäkrade
portvakten, som tog till så att han kunde låta pruta med
sig, i fall han emot förmodan skulle behöfva det.
»Hör på, monsieur,» sade Armand, »om ni nu genast
går upp till markisinnan och berättar henne, att ni hjelpt
mig öfver trädgårdsmuren, så ger hon er på ögonblicket
mer drickspengar, än ni förut fått på hela året. .. Farväl
nu, min hedersvän, och helsa er hustru I»
Derefter försvann Armand, lemnande portvakten allena.
»Stum som en marmorbild», som det heter om Bartholo
i Rossinis opera, stod portvakten med framräckt hand. Men
som hoppet är det som sist lemnar menniskan, äfven när
det är som befängdast, så började ifrågavarande menniska
så småningom återhemta sig och med detsamma införlifva
sig med den tanken, att markisinnan, hvars frikostighet
han väl kände, nog skulle gifva honom drickspengar, om
just icke så stora som monseigneur förespeglat, åtminstone
något ditåt, och hvilket visst icke vore att förakta.
Lugnad återvände han derför genom trädgården och
återsåg snart sin kära portgång.
Men porten var öppen, och en stor täckvagn höll
utanför. Portvakten igenkände genast markisinnans vagn, och
som han deraf drog den slutsatsen, att hon ämnade åka ut,
fick han brådtom och ilade med en ynglings raskhet
uppför trapporna till första våningen.
När han kom in i’salen, såg han, att han verkligen
kommit i grefvens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
