Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han brann af otålighet att få träffa den unga flickan,
dels för att erbjuda henne sin tjenst för den händelse hon
ånyo kunde behöfva den, dels för att få fullständig
upplysning om hvad medel man begagnat för att förtaga
verkan af den der biljetten, i fall den vore äkta, hvilket
Armand för sin del icke betviflade, dels ock för att
meddela henne hvad som händt honom sjelf sedan han sist
såg henne, emedan han var fullt öfvertygad att markisinnan
hade del i de tvänne särskilda stämplingar, för hvilka han
varit ett mål och dem han jemväl ansåg hafva något slags
gemenskap med sjelfva hufvudintrigen.
Dessutom kände han ett innerligt behof att försona
det fel han begick, när han vid afskedet dagen förut tryckt
och kysst hennes hand på ett sätt, som naturligtvis måste
såra en sådan flicka som Adelaide.
Minnet af den förvåning och förtrytelse, han då trott
sig läsa i hennes ansigte, hade sedan dess följt och icke
lemnat honom ens under de äfventyr, hvaruti han det
förflutna dygnet varit invecklad.
Allt detta skulle han nu försona genom den
noggrannaste uppmärksamhet på sig sjelf och den djupaste
vördnad för henne. Med ett ord, allt skulle bli så bra och
godt igen eller, rättare sagdt, lika främmande och hopplöst
som förr.
Hon skulle alltid förblifva den rika och firade
arf-tagerskan, han alltid den fattige och föraktade arbetaren.
Evigt skulle svalget blifva emellan dem; men lika evigt
skulle ock den känsla, han egnat henne, sväfva öfver svalget,
ren som svanen, men tystare än han, tills den dött i det
moln, hvari den lefvat.
Buller af vagnshjul och* hästfötter störde Armand i
hans romantiska betraktelser.
Som han för dimman ännu icke såg hästarne eller
åkdonet, drog han sig närmare intill porten. Snart började
både hästar och åkdon blifva synliga, och Armand fick
tillfälle att betrakta dem på nära håll, ty vagnen höll just
framför bankirens port.
Väntande att någon skulle stiga ur denna vagn, drog
sig Armand några steg åt sidan. Men ingen steg ur
vagnen, och icke heller syntes någon betjent, som kunde
öppna vagnsdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
