Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vasseur, förste bassångare vid franska operan, och den andre
Lablache.
Det kan gå an att sjunga på ett bröllop, när hvarje
ton och troligtvis äfven hvar paus betalas med en louisdo’r.
Lablache, höljd i den hvita kåpan och sjelf bred och hög
som ett kor, skymmer bort hela sin afdelning.
Utom de förnäma herrskapen, som innehafva de gyllene
karmstolarne, finnes äfven mycket annat folk i den rymliga
kyrkan, alla riktande sina blickar mot det festligt smyckade
högaltaret och otåligt afvaktande det lysande brudparets
ankomst. Må man dock icke föreställa sig, att kyrkan i denna
stund är helt och hållet upplåten åt bröllopshögtidligheten.
Madeleinekyrkan har åtta små kapell, belägna vid
sidorna och alla med hvar sitt lilla vackra altare.
På sju af dessa brinna, mer och mindre talrikt, smala
vaxljus i svarta bleckpipor, som vårdas af svartklädda
qvinnor. Det är likljus, brinnande för deras själar som
slocknat när denna dag tändes, och för hvilka man på detta
sätt tror sig bana vägen till Gud.
Det är glädjen och sorgen på hvar sin sida: det är det
jordiska lifvet.
Det åttonde af de små altaren bär inga tecken hvarken
af glädje eller sorg, men framför det stå tvänne personer,
likaledes väntande, ehuru mindre på andras lycka än på sin
egen, hvilket man ej må förtänka dem.
Äfven de hafva infunnit sig för att mottaga kyrkans
insegel på det äktenskap, som de samma dag knutit inför
mairen.
Men ingen af den talrika församlingen följer dem med
sina blickar, ingen har för deras skull tändt vaxljus och
bestrött altarstigen med blommor, ingen orgel skall spela,
ingen Lablache sjunga för dem. Man har till och med
glömt att för dem framställa de tvänne simpla bönstolar
och de tvänne tarfliga vigselljus, hvartill de likväl hafva
rättighet.
Men bruden bär äfven en klädning af hvit kalikå,
och en slöja af det gröfsta gastyg betäcker hennes hufvud.
Brudgummens svarta frack röjer bekantskap med Place du
Temple, der man endast köper gamla utslitna plagg, och
hans händer dölja med möda sin rodnad och sina valkar
under den hvita bomullsvanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
