Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madeleinekyrkans pastor, Duguerre, träder i sin fulla
skrud inom altarringen. Duguerre, en af Frankrikes
förnämsta andliga talare, är en högväxt ståtlig man af femtio
år, men är märkvärdig äfven derför, att han är den ende
prest inom katolska kyrkan som är gift.
I sin ungdom var han militär, gifte sig tidigt och skulle
med sin hustru resa till Vestindien. Under resan förliste
fartyget, och Duguerre, som trodde sig hafva förlorat sin
hustru i vågorna, sörjde henne så djupt, att han öfvergaf
militärståndet och blef prest.
Många år derefter inkommer ett fruntimmer i
Made-leinekyrkan och finner en förundransvärd likhet mellan
predikanten och sin man, hvilken hon äfven trott sig hafva
lemnat på hafsbottnen.
Man skrider till närmare förklaring och finner, att man
å ömse sidor sörjt förgäfves, och återseendets glädje är lika
hjertlig som stor.
Men en katolsk prest får icke vara gift. Duguerre kan
ej öfvergifva en hustru, som himmeln återgifvit honom;
icke heller kan han öfvergifva Madeleine, som är ett af de
största brödstycken inom franska kyrkan.
Huru allt detta slutligen sammanjemkades, känna vi ej;
men Duguerre skildes icke från sin hustru, och Madeleine,
som i Duguerre ännu eger sin herde, bjuder på lika vackra,
men icke fullt så allmänt afhörda messor som förr, emedan
damerna icke tro sig finna samma uppbyggelse i pater
Duguerre’s predikningar som de förr funno, hvilket torde
gifva ett nytt stöd för nödvändigheten af det katolska
pre-sterskapets ungkarlslif.
Kyrkoherden börjar bröllopsmessan, i mycket
öfverens-stämmande med de lutherska vigselorden. Kanske äro dock
mannens herravälde och hustruns undergifvenhet målade i
bjertare färger än hos oss, ty det heter, att, liksom Kristus
är kyrkans öfverhufvud, så skall ock mannen vara hustruns,
men att också mannen skall älska sin hustru, liksom Kristus
älskar sin kyrka.
Vidare får hustrun en påminnelse om att hon bör vara
älskvärd som Rachel, vis som Rebecka och trogen som Sara.
Deremot afhöres ingen dylik påminnelse för mannens
räkning, antingen derför att det icke finnes några tjenliga
föredömen att anföra, eller också emedan det icke anses
löna mödan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
