Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröja något vid en och annan tafla i Luxembourgs galleri
och dervid fästa vår anspråkslösa blomma.
Armand tycktes visserligen denna dag hafva besökt
Luxembourg i hel annan afsigt än att njuta af dess
konstalster, att döma åtminstone af oron i hans blick och
farg-vexlingen på hans kinder; men han stannade icke desto
mindre framför en tafla i rummet utanför det stora galleriet,
en tafla som, långt ifrån att kunna förbigås, skulle draga
till sig uppmärksamheten, äfven om den haft sin plats bland
de gamla skolornas heroer i Louvren, dit den också under
loppet af innevarande år (1860) kommer att flyttas.
Det var Wickenbergs med skäl så beprisade
vinterstycke, hvaraf vi i Sverige sett några mer eller mindre
lyckade kopior.
Armand hade i verkligheten icke sett någon nordisk
vinter.
Den snö som länge betäcker jorden och den is som
gör sjöar eller floder farbara för menniskofot höra till
sällsyntheterna inom Paris.
Men liksom man kan säga att ett porträtt är lyckadt,
ehuru man ej sett originalet, så kan man bedöma troheten
mot naturen i afbildningen af ett landskap som man icke
skådat.
Armand kände sig frysa vid anblicken af denna
svepning, som lagt sina stora veck öfver den slumrande naturen,
men på samma gång dragas allt närmare intill slumrerskan,
ty hon synes le genom isen och snön mot skogens gröna
barr och den rödskinande solen. Det är icke grafven, utan
hvilobädden för detta hopp som drömmer om en vår på
dess andra sida; icke döden, utan lifvet, som för ett
ögonblick håller tillbaka andedrägten, för att låta den sedan
med full kraft andas ut öfver jord och haf, öfver menniskan
och djuren.
Ack, om Armand vetat, att det var hans moders
fädernesland han hade för ögonen, skulle han, liksom vi,
till den beundran han egnade konstnären lagt sin gärd af
tacksamhet för denna nordiska bild, så lefvande framstäld
midt i skötet af drufvornas land, och derjemte känt sig
stolt öfver att en landsman till hans moder skapat ett
verk, som i sitt slag icke har sin like hvarken i nordens
eller söderns gallerier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
