Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O, min Gud, det var då mig ni misstänkte I» ropade
Armand både med barm ocb smärta; »det var då den
första af de begge historierna man framburit till er... det
är markisinnans kammarjungfru som sagt er, att jag
förfalskat hertigens stil och skrifvit biljetten . .. Ah, nu är
allt klart för mig . ,. Nu ser jag ända till djupet af denna
svarta intrig.»
»Men hur vet ni då,» yttrade hertiginnan, »hur känner
ni att...»
»Jag kände denna nedriga plan innan den sattes i
verket,» inföll Armand.
»Ni kände den, säger ni?»
»Ja, eftersom jag före er hörde den ur
kammarjungfruns egen mun . . . Dock, hur kunde jag väl tro på
framgången af denna djefvulska plan!»
»Men i hvad förhållande stod ni då till markisinnan
och hennes kammarjungfru?» frågade hertiginnan.
»Jag skyndar att förklara allt,» svarade Armand och
afgaf derefter en med exemplarisk samvetsgrannhet gjord
förklaring öfver sitt förhållande till dessa begge qvinnor,
ända ifrån hans första sammanträffande med dem i Jardin
des Plantes tilldess han, med tillhjelp af den olycklige
portvaktens rygg, lyckades undkomma det försåt som för
honom var utlagdt på rue de 1’Université utanför
markisinnans hotell.
Armand dolde ingenting, ty mycket kan man säga
inför en fru som man för allt i verlden icke skulle säga
inför en flicka.
»Hvarje ord af hvad jag nu berättat är sanning,»
sade Armand, sedan han slutat sin förklaring; »och hvad
ni än må tänka om mig, skall ni åtminstone icke anse mig
för en förbrytare... O, min Gud, att ni kunde tro mig
om ett brott!»
Hertiginnan hade med blandade känslor af deltagande
och fasa lyssnat till Armands berättelse.
»Jag visste ej hvad jag skulle tänka,» svarade hon,
»eller, rättare sagdt, jag saknade all förmåga att tänka denna
olyckliga dag, hvilken ännu föresväfvar mig som en ryslig
dröm . . . Men jag minnes, att min olycksaliga villfarelse
styrktes af den underliga förklaring ni gifvit mig öfver er
åtkomst af biljetten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
