Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anspråken stego i den mån de unga tu aflägsnade sig
från Rue de la Paix.
Félix Lambert exporterade redan sina tillverkningar till
alla verldens kanter. Han skickade byxor till Amerika,
frackar till Asien och ytterrockar till Afrika, och detta allt
till sådan myckenhet, att han glömde Europa, som kanske
mest vore i behof af hans ypperliga klädesplagg.
De fördystrade icke sin ljusa tafla med något ord om
hertiginnans öde, ty Félix hade försäkrat Collette, att när
Armand sagt att han skulle rädda henne, så vore detta så
godt som redan verkstäldt, och Collette hade lika stort
förtroende till Armands förmåga som Félix.
Icke heller hade de kommit att tänka på, att deras
aftonpromenad i sjelfva verket var en vandring i gryningen
af en revolution, och att de byggde sina framtidsslott på
glödande vulkaner.
Men ju närmare de nalkades Bastiljplatsen, desto flere
törnar ledo deras menlösa fantasier.
Deras uppmärksamhet började småningom dragas till
det som omgaf och mötte dem.
Ju smalare gator de passerade, desto flere föremål för
deras blickar.
»Har du märkt, Collette, det besynnerliga förhållandet
med portarna?» frågade Félix.
»Ja, jag har märkt att det gläntas nästan på hvarje
port som vi gå förbi,» svarade Collette.
»Men så snart någon patrull går förbi, tillslutes porten.»
»Och när patrullen aflägsnat sig, öppnas den ånyo,
och flere hufvud titta ut.»
»Du har märkt det lika väl som jag, kan jag höra.»
»Jag undrar just hvad det betyder?» frågade Collette.
»Man har något i sinnet för morgondagen, kanske för
natten.»
»Du har icke hört något derom af Armand?»
»Du hörde hvad han sjelf sade mig... han vill ju att
jag skall krypa undan när det smäller ... Visst är det sannt,
att Paris kan reda sig utan Lyon, men fransman som
fransman, tycker jag.»
»Ah, du skulle då verkligen ha lust att deltaga i
striden, om det blefve någon?» frågade Collette.
»Hvarför icke?... Skulle jag kanske med kallt blod
stå och se på, huru mina bröder blöda?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
