Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvänne hurrarop med korta mellanrum hördes från
den yttre källaren, det första när presten väl kommit ditin,
och det senare när baronen följt samma väg.
»Ar det något vidare?» frågade Alphonse, kammande
med fingrarna sitt långa hår åt sidorna.
»Nej, men ni följer efter och ansvarar mig för era
fångar,» svarade Armand.
»Godtl» genmälde Alphonse, tändande vid en af
kandelabrarne den lilla pipan, som icke ett ögonblick lemnat
hans läppar.
Derefter böjde han ned till golfvet sin långa gestalt
och kilade ut genom gluggen med farten af en flyende ödla.
Hertiginnan och arbetaren voro allena.
Den förra hade tagit plats i en fåtölj, med ansigtet
vändt ifrån den sista scenen med fångarne.
Den senare nalkades nu henne.
»Madame,» sade han, »det var mig icke möjligt att
förskona er från åsynen af uppträden som naturligtvis
måste djupt uppröra er... Men numera är lyckligtvis allt
öfverståndet, och jag står nu här blott för att mottaga era
befallningar.»
Hertiginnan förde den svarta slöjan från sitt an^igte.
Ett mildt leende knöt en ring af ljus kring hennes
purpurmun.
Hon räckte sin hand åt den unge arbetaren.
»Armand,» sade hon, »denna afton glömmer jag aldrig,»
ty....
Ordet, tacksamhetens heliga ord, dog bort på hennes
mun, men lefde ånyo upp i den varma tår, som, klarare än
diamanten och vältaligare än alla ord, tindrade fram ur
Adelaides ljuft strålande öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
