Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt befäl hade en mängd andra elever, men som troligtvis
aldrig gått i någon af styrelsen sanktionerad skola.
Midt på hufvudbarrikaden prunkade en vacker
enmans-säng af mahogny med sin tagelmadrass, på hvilken utsträckte
sig en ung man, sofvande i god ro, oaktadt det fallande regnet.
Klockan kunde vara omkring tio förmiddagen.
Det rasslade i stenarna på den sidan af barrikaden som
vette åt gatan.
Alla vände sig ditåt och helsade med ett stormande
välkommen en ung manlig gestalt, som i detsamma satte
foten på barrikadens rygg.
Det var Armand Cambon.
Vår hjelte kunde ej gerna underlåta att göra intryck
hvarhelst han uppträdde.
Hans öppna ädla ansigte, genomglödgadt af de skönaste
minnen, strålade af den glans, som konstnären sträfvar att
gifva segerns eviga gudom.
Dertill kom nu, att hans rustning var i hög grad
romantisk.
Visserligen var han blott klädd i blus och pantalonger
af fint rödrutigt bomullstyg, men i det svarta lackerade
läderbältet hade han tvänne pistoler och en blixtrande
sabel-klinga samt i högra handen en den prydligaste dubbelbössa.
På hufvudet bar han en låg hatt med framtill uppvikta
breda skyggen och prydd med den trefargade kokarden, ur
hvilken sköt en liten röd plym.
Barrikadernas hjelte hade smyckat sig med ett visst
koketteri, oskiljaktigt från fransmannen, antingen han sätter
foten på tiljan af ett dansgolf eller på spetsen af en barrikad.
Men vi hade så när glömt att beskrifva hvad han förde
i venstra handen.
Det var en stång af minst fem alnars längd, från hvars
spets fladdrade fanan med de tre bekanta färgerna, blått, rödt
och hvitt.
Sjelfva stången var äfven målad i öfverensstämmelse
med fanan.
Armand uppsatte fanan midt på barrikaden, stötande
ned stången i ett hål, som enkom för detta ändamål blifvit
öppnadt.
Derefter blottade han sitt hufvud och svängde deröfver
sin hatt några hvarf, ropande:
»Vive la république!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
