Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulor nedifrån hveno mot kulor ofvanifrån.
Gevärs-mynningar, riktade uppåt mot husen, nedslogos af
husgeråds-saker som vräktes från fönstren.
Handgranater, uppkastade af soldaterna mot barrikaden,
sprungo bland stenregret som störtade öfver de anfallandes
hufvud.
Sainte-Cécile grät för tredje gången och öppnade
strömmar af blod. Men blodfargade voro redan hennes egna sidor.
»Au diable 1» mumlade Laborde till Armand, som,
oupphörligt laddande och skjutande, ännu låg bredvid den
unge befålhafvaren; »au diable!» Jag har fått ett granatskott
i venstra handen... Jag slipper resa till Afrika för att
slåss med kabylerna... Farväl med militärståndet! Jag går
in i en radikal tidning.»
»Räck mig er sårade hand, jag skall förbinda denl»
ropade Armand.
»Bevare mig Gud från att hindra er i ert arbete!»
svarade Laborde; »ni skjuter som fyra och kastar sten som
sex... Ännu har jag min högra hand i behåll... O, nu
tycker jag hvad min vän den låghalte löjtnanten skall få
roligt.»
»Men ni förblöder, Laborde!»
»Jag tror icke det, jag har alltid haft godt om blod...
sak samma för resten, bara det räcker till dess jag gifvit
Sainte-Cécile hennes fjerde portion ... Stån på er, gossar I
Skjuten sällan, men säkert... Man måste hushålla på vår
ammunition... med vårt blod är det en annan sak.»
»Armand!» hviskade Eugéne, som låg vid vår hjeltes
andra sida; »om det icke för mycket besvärar er, så led
mig till fönstret, till Marly, min stackars Marly.»
»Eugéne, hur är det med er?»
»Jag har alltid haft lätt bröst,» svarade Eugéne med
en suck, »men nu börjar jag få svårt för att andas...
Saken är den, att jag höjde mig upp för att känna efter
om jag fått mycket bly i min madrass, och då fick jag sjelf
en kula i bröstet... och kulan sitter qvar, fast bröstet ej
är stoppadt med tagel som madrassen.»
Under det Eugéne med matt röst så talade, drog
Armand honom med sig till fönstret.
Marly stod redan derinnanför och mottog i sina armar
den sårade poeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
