Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richelieu for in i detta palats för sista gången den 2
december 1642, ty han hade döden i faggorna, men var
för öffigt vid bästa lynne i verlden, emedan han samma
dag sett Cinq-Mars och Thou på stupstocken.
Han dog två dagar derefter, icke äldre än femtioåtta
år, till mycken fröjd för sina fiender och kanske ännu mer
för Frankrikes, samt efter att hafva testamenterat sitt palats
åt Ludvig XIII, hvilken några månader derefter följde testator
i grafven.
Ifrån den tiden var Palais Royal residens för kungar
och prinsar, ända till dess hertigen af Orleans,
Louis-Philippe-Joseph, mer känd under namnet Egalité, upplät en
större del af palatset åt en hvar som önskade bo vackert
och beqvämt mot dryg hyra.
Det var, om man så vill, ett föga furstligt, men desto
mer förståndigt sätt att få sina skulder betalda.
Efter hertigens afrättning såldes de uthyrda lokalerna
åt enskilda för det allmännas räkning.
Vid restaurationen återinsattes visserligen den orleanska
familjen i eganderätten till Palais Royal, men hvad som
blifvit försåldt åt enskilde förblef likväl i dessas ego, såsom
rätt och billigt var.
Orleanska familjen hade gudi nog att lefva af och bo
uti ändå.
Det var egentligen hufvudbyggnaden af detta jättepalats,
hvilken i och för sig sjelf kunde betraktas som ett kungligt
slott, som tillkom den orleanska familjen.
Fasaden af denna byggnad vetter åt Rue S:t Honoré
och har sin särskilda gård, begränsad af paviljonger, flyglar
samt en murad terrass, genom hvars trenne portar man
inkommer på gården.
Alla dessa partier äro rikt ornerade med pelare, såväl
joniska som doriska.
På frontonen prunka orleanska ättens vapen, med
Klokheten och Frikostigheten på venstra sidan samt Rättvisan
och Styrkan på den högra, alla fyra af bildhuggaren Pajou.
De fyra bilderna stå ännu qvar, men hvad var numera
deras ande, deras betydelse?
Frikostigheten hade för längesedan blifvit skrinlagd af
girigheten, Rättvisan drunknat i korruptionen, Klokheten
förlorat hufvudet, och Styrkan qväfdes snart derpå i den
allmänna opinionens armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
