Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke mer darra, och ni skall icke blifva grymmare mot mig
än ni tänkte... Drick, drickI Champagnen, champagnen 1»
Hvita Björnen såg något förändrad på en bönfallande,
som bjöd på champagne.
»Sådana lustiga påhitt!» ropade han; »jag skalle darra
på hand!... Hvita Björnen darra!... Blott en enda gång
har han darrat, och det var när han tryckte till Madelones
brustna öga, det enda hon hade q var, ty det andra hade
ni... Död och helvete!» vrålade han fradgande; »jag skulle
kunna brännmärka er från hjessan till fotabjellet och sedan
visa er för Gud och begära belöning för en god gerning...
Till elden, till de glödgade jernenl»
Si brast äfven det andra ankaret, som, uppriktigt
sagdt, icke heller var rådligt att nappa på.
Men ännu en gång sköt en stråle fram ur den vid
spiseln nedböjda qvinnans öga.
Det var äfven en stråle af beslutsamhet, men dess
glans tycktes trotsa döden.
»Ni darrar icke,» sade markisinnan med ett lugn som
kunnat isa hvilken annan som helst utom Hvita Björnen;
»men jag, jag darrar!... Känner ni icke hur jag darrar?»
Simon betraktade med ny förvåning markisinnan, ty
han kunde ej upptäcka den minsta darming hos henne.
»Denna min sista bön skall ni icke afslå,» fortfor
markisinnan; »låt mig tömma det fylda glaset, ty jag
be-höfver det, jag... låt mig dricka champagnen, och jag
skall bli lugnare än ni, grymme man I. .. Jag besvär er vid
hennes namn, ni nyss nämde ... jag besvär er vid
Madelones minne!»
Simon, i stället för svar, släpade henne tillbaka till
kåsösen, nära hvilken det lilla mosaikbordet stod.
Han tog från bordet den till bredden fylda kristallen,
som varit ämnad åt Denise, och räckte den åt markisinnan.
»Drick,» sade han, »men foit! ... Ni kan möjligtvis
behöfva en styrkdryck ... Men aldrig mer ett ljud af
Madelones namn på edra läppar, om ni ej vill hackas i bitar,
som man hackar en slingrande orml»
Markisinnan ordnade först sina rika flätor, hvilka
kommit i oordning, och tog sedan kristallen, som hon förde
till sin mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
