- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
420

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, der nere på Place de la Concorde, trehundra
steg från ers majestät, lemna dragonerna sina sablar och
infanteristerna sina musköter.»

»Åt hvem? Åt hvem?»

’ »Åt folket, ers majestät.»

»Omöjligt 1 Omöjligt!» ropar majestätet.

»Jag ber om nåd, sire,» utlåter sig officeren, »men
jag har sett det med egna ögon.»

Det var det första sanningsord Ludvig Filip hörde.

Men hvarför säger ingen sin konung sanningen?

Derför att sanningen är ett brott mot hofceremonielet,
och ingen hofman vill förlora sin konungs nåd.

Man skulle verkligen kunna tro, att hofmän hellre
såge att han förlorade sin krona.

»Sirel» ropar drottningen till sin gemål, »stig till häst
och dö, om ni det måste! ... Från Tuileriernas balkong
skola er maka och edra barn se, hur ni dör för er krona.»

Nog finnas konungar som veta att "dö för sin krona,
men hvar finnas de som veta att lefva för sitt folk?

Konungen ikläder sig hastigt generalsuniformen och
stiger till häst.

Drottningen med sina prinsar och prinsessor sätta sig
på balkongen.

Kaffet får stå.

Efter någon stund återkommer konungen, ånyo
småleende.

Han är lugnad af den revy han hållit med slottets
garnison.

De tre tusen, oberäknadt servisen för de sex kanonerna,
hafva ropat: »Vive le roil»

Det är obegripligt, att en så förståndig man som
Du-vergier du Hauranne kan tro, att soldater hvilka ropa »vive
le roi!» kunna fraternisera med folket.

Den arme konungen!

Ett helt land faller ur hans hand, och han tröstar sig
med de få stoftkorn som ännu ligga q var på hans finger 1

Thiers inträder.

»Det är för sent!» ropar deune och glömmer att torka
glasögonen, emedan han ser klart ändå.

Han har aldrig sett klarare.

Han har sett, att hans popularitet, hur hög han än
ansett den vara, likväl icke uppnår barrikadernas höjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free