Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni skall, liksom jag, ropa dem i två veckor, om ni
den tredje vill ropa: Vive Henri cinq!»
»Ni tror då, att det leder dit?»
»I två veckor skola alla vara republikaner... Men på
den tredje, när man väl tröttnat vid oordningarna,
plundringarna och morden, skall man fly till det sköte som ensamt kan
rädda Frankrike, till den kunglige flyktingen på främmande
jord... Var lugn, grefve de Vandeul, det bär till honom,
om man också måste klifva öfver några tusen oroliga skallar,
som likväl först måste finna ro, grafvens ro naturligtvis.»
»Monsieur Berryer,» svarade de Vandeul, »i aderton år
har jag dagligen bedt Gud om seger för vår lagliga,
rättvisa sak ... Men min mun skall aldrig ropa hvad mitt hjerta
förnekar. Jag vill ej ingå förbund med djefvulen, äfven om
jag derigenom trodde mig tjena himlen ... Jag tror att Henri
cinq skall komma, men jag vill ej, att han skall göra sitt
intåg bland rykande ruiner och högar af menniskolik.»
»Ni är en klen politiker, min förträfflige de Vandeul!»
Förträfflige de Vandeul 1 O att det funnes många som
du bland denna ohjelpliga samhällsklass, hvilken aldrig skytt
och ännu icke skyr att uppoffra millioner menniskors
välstånd, ära och lugn, för att sätta kronan på en liten furste,
som om sommaren dricker brunn i Wiesbaden och om
vintern badar i Venedig eller Neapel 1
En betjent inträdde.
»Tvänne beväpnade karlar stå utanför porten,» anmälde
han; »de begära att få tala med herr grefven.»
»Ser ni, ser ni!» ropade Berryer, bleknande.
»Hvad vilja de?» frågade de Vandeul lugnt.
»Jag vet blott,, att de vilja tala med herr grefven!»
»Hota de? Hota de?» frågade Berryer allt oroligare.
»Nej, monsieur,» svarade betjenten, »de äro tvärtom
mycket höfliga.»
»Tigern smeker, innan han klöser,» menade Berryer.
»Låt dem komma upp,» sade grefven.
Betjenten gick.
»I himlens namn, var forsigtig!» varnade Berryer; »det
gäller ert och er familjs lif... Annu en gång, vi måste
alla vara republikaner så länge.»
En högväxt blus, beväpnad ända till tänderna, visade
sig snart i grefvens arbetsrum.
»Hvad vill ni?» frågade grefven kärft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
