Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
JUNI lliNAD SAMMA AR.
»Haa vill lemna Paris,» utbrast hon bleknande; »gå till
Algeriet, till Afrika... o himmel 1»
Vid dessa ord lemnade hon sitt förvånade sällskap.
Emellertid hade vår och dagens beprisade hjelte gått
snart sagdt hand ur hand genom hela det lysande sällskapet.
En hvar hade haft ett ord och en handtryckning för honom.
Sedan han på detta sätt gått laget om, blef han
ändt-ligen lemnad i fred, och man började derefter ett samtal
om medlen till upphjelpande af paristeatrarnes dåliga affärer,
samt hum man skulle förskaffa sig en ny italiensk scen,
för att på något angenämare sätt än hitintills fördrifva
återstoden af säsongen.
Man ville ha Julia Grisi, Rubini och Lablache tillbaka
från London, dit de flyktat för revolutionen. Man hoppades
äfven att Jenny Lind ändtligen skulle komma, för att med
sina toner lifva det halfdöda Paris.
Armand, som tyvärr icke hade något förslag i den vägen
att afgifva och icke heller fann sig intresserad af de andras,
drog sig ur salongen, och som han händelsevis i ett mindre
kabinett fann en liten kåsös ledig, tog han plats deruti, för
att ostörd studera sin kaptensfullmakt, en lektyr som borde
vara den angenämaste i veriden, i synnerhet för en menniska
som endast varit löjtnant i fyra veckor.
Men icke desto mindre halkade kaptenens ögon som
oftast ur fullmakten och stirrade på Gud vet icke hvad.
De stirrade på kullerstolar och fåtöljer, utan att, till föga
heder för tapetseraren, undersöka om de voro öfverdragna
med kalikå eller sidendamast.
Det är ofta med menniskans blickar som med månens:
kallt stirra de på allt, utan att fästa sig vid något.
Helt annat är det med solens strålar, ty dessa lemna
åtminstone värmen qvar.
Armand blef hastigt mycket varm, ty han hade fått
solen midt i ögonen, fastän det var sent på aftonen och
kabinettet endast belystes af vaxljus. I Paris räcker
junidagen blott till klockan nio.
Men den olycklige hertig de Beaudreuil’s lyckliga enka
hade inkommit i kabinettet, och det var henne vår hjelte
fått i sina ögon, oberäknadt att han redan förut hade henne
i både hufvud och hjerta.
Armand reste sig från kåsösen, ty man sitter ej inför
en hertiginna, så framt hon icke är konstnär och det faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
