- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden /
15

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nionde scenen.

Sigrid (som under Waldemars afsked
nästan medvetslöst stirrat på
honom).

Fördöma honom! .. . Flvad har han då brutit?. . .
Fördöma dig, o Algot I... Nej, o nej!
Det ordet känner trogen kärlek ej —
Hvem löser upp det band, som himlen knutit!

(,Skrider från ena sidan af scenen till den andra, liksom
sökte hon någon; hvarefter hon förtviflad utbrister.)

Ah! . . . Han är borta . . . han har flytt från mig I. . .
Du heliga Guds mor, miskunda dig!

(Sjunker ned på en bänk.)

Bedragen dål (Springer upp.) Bedragen, öfvergifven! . . .

Ha, nu förstår jagi Gud, nu fattar jag

Betydelsen af dessa hemska ord!

Han mig ej älskar, har ej nå’nsin älskat

Den arma, som för honom offrat allt!.. .

Det var så gladt, så ljust uti min själ,

Att dit mitt öga kände evig trånad,

Men hade ingen blick för yttre verlden.

Det sken, som månens var, tog jag för solens,

Och frost det var, men icke morgonrodnan,

Som glittrade i mina drömda rosor.

Nu randas verklighetens olycksdag,

Och allt, allt löses upp i ångerns tårar .. .

(Döljer ansigtet i händerna; dock hemtar hon sig slutligen.)

Men bör man ångra väl den fröjd, som varit,
Det lif af sällhet, man en gång erfarit?
Bör man ej tacka Gud för dag, som flytt,
Fast dagens lugn i nattens storm är bytt?. . .
Ack, fröjd och sällhet än ej flytt från mig,
Ty ännu älskar jag så innerlig;
Och denna kärlek aldrig från mig viker,
Om också hela verlden grymt mig sviker.
Den blir min tröst, hvart än min bana bär,
Att älska för att älskas menskligt är,
Men älska för att älska är gudomligt!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ss/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free