Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
STRÖDDA ITPPSATSKR.
scenen ofvanpå, oaktadt den på långt när ej illa utfördes,
tog en högst löjlig vändning. En korist med djup basröst,
sjelfva hr Svensson vida underlägsen i deklamationskonsten,
hade i utförandet af denna roll varit honom betydligt
öfverlägsen. Hrr Pfeiffer och Forssberg gjorde visserligen hvad
de förmådde, men bör väl Shakspeare få plikta för
skådespelarnes oförmåga? Hr F. Kinmansson har aldrig gjort
anspråk på att vara en tragisk skådespelare. Han har för
sig utstakat ett annat fält, der han är lika lycklig som
oumbärlig, hvarför jag ej vill yttra något om hans spel i Hamlet.
Man kunde nästan säga detsamma om fru Eriksson; men
om fru Eriksson som drottning tager sig mindre fördelaktigt
ut, hade man likväl väntat, att hon i de ögonblick, då hon
är qvinna och mor, med mindre liknöjdhet och i följd deraf
med mer hjertlighet skulle hafva återgifvit sitt parti.
Mamsell Högqvist i de tre första akterna behagade mig
alls intet. Man talar icke om en ynglings rena kärlek, den
man sjelf med den första hänryckningen delar, i en så torr
och afmätt ton som hon gjorde; man sitter ej med den
olycklige Hamlets hufvud i sitt knä och bär en hofdams
själlöshet i blick och åthäfvor, som hon. Också ansåg jag
det rent af omöjligt, att en sådan Ophelia kunde bli
vansinnig af kärlek och sorg. Men »socker i botten», tänkte
mamsell Högqvist — och så var det äfven. Den fjerde
akten kom: Ophelia inträdde — det var ej mamsell Högqvist,
än mindre de tre första akternas Ophelia. Det var
Shakspeares Ophelia, såsom han tänkt sig henne i dess högsta
fullkomlighet. Det låg något obeskrifligen rörande i att se,
hur skönheten och vansinnet kämpade med hvarandra om
de förvirrade anletsdragen, hur »tåren i halfsläckt öga»
återspeglade det slocknande hjertat. Illusionen var försvunnen,
och den förfärliga verkligheten stod för mina ögon. Det
var, med ett ord, icke allenast mamsell Högqvists triumf —
det var konstens.
Hr Dahlqvist uppträdde som Hamlet för första gången.
Om man säger, att hr Dahlqvist fullkomligt uppfattat sin
roll, gör man honom ingenting mer än rättvisa, ty det syntes
tydligt, att han hade med flit och urskilning studerat den.
Säger man, att han fullkomligt lyckades deruti, torde mången
ha ett och annat deremot att invända, och till den klassen
hör äfven jag. Att ha sina vissa ögonblick, då man är
fullkomlig, är möjligt, utan att man derför är fullkomlig i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
