Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad är en tidningsredaktör?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR KN TIDNINGSREDAKTÖR?
59
honom underhåll, dör han som ett bi, hvars gadd man
bortryckt; men han är lyckligare än vanliga kungar, ty
ögonblicket är hans efterverld.
En tidningsredaktör är en bagargesäll. Allt dammar,
jäser och pöser omkring honom. Han knådar degen, naggar
kakan, gör den aptitlig för ögat på magens bekostnad.
Hvad han förfärdigar slukas af alla och glömmes af alla.
Sjelf blir han blek, förlorar aptiten, blir hes af mjöldam
och vandrar merendels skefbent sin bana.
En tidningsredaktör är en sötare. Han sitter med
temligen snygga kläder på tidens skorsten, tittar oförskräckt
ner i den svarta pipan, skriker först rätt duktigt för att
väcka allmänhetens uppmärksamhet, och begifver sig
slutligen ner i djupet, skrapar och viskar. När han fulländat
sotningen och står svart som en korp i spiseln, draga sig
alla undan för honom af fruktan att bli besölade af det sot,
de sjelfva genom egna bränder förorsakat. Nu är han i
synnerhet de menlösa barnens buse, men får knappt så
mycket som han kan skölja ner sotet i halsen med. Han
ses öfver axeln för sitt handtverks skull; men blir det
skorstenseld, är det han som får betala plikten.
En tidningsredaktör är en skräddare. Sjelf skär han
till i växten som en karl och klandrar alla, som drifva
samma yrke, föregifvande sig hålla jagt efter fuskare. Hvad
han i den bästa afsigt tillskär, sys likväl ofta så slarfvigt
ihop, att det spricker upp igen. I mening att taga fläckarna
ur gammalt kläde pressar han icke sällan så in dem, att de
snart outtagliga framkomma igen. Han tager betaldt för
kanfas, foder och stoppning, om de finnas eller ej. Han
sätter guld på byxorna, fastän de ej tillhöra honom. Är
han »liten», låter han pruta med sig, till och med på
för-tjenstens bekostnad; är han »stor», tillåter han det ej, om
han än aldrig så plumpt hugger till. När han blir gammal,
tränges han undan af yngre medbröder, så framt han ej har
råd att lägga sig till verkgesäller.
En tidningsredaktör är en skomakare. På hans hylla
finnas läster, som allt efter omständigheterna gå både åt
höger och venster. Han begagnar oftast samma läster till
olika slags skodon. Öfver honom svära alla som hafva
ömtåliga fötter, inväxta naglar och liktornar eller gå snedt
på skodonen. »Iian biter i lädret och grinar i vädret, och
värre ser han ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
