Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politisk spaltfyllnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
STRÖDDA ITPPSATSKR.
spanska fär at deras öde och ryssarne gifva sina skinn åt
de trummor, hvarpå tscherkesserna slå sina segervirflar;
medan fransmännen, i stället för att jaga engelsmännen från
Syriens och Egyptens kuster, slå sina egna ministrar ur
brädet, och Hollands f. d. konung testamenterat verlden det
stora efterföljansvärda exemplet af en regent, som i ordets
egentligaste mening gifver vika för sitt folk; medan allt
detta passerar, vrider sig Svea i sin styfkjortel, lik en gammal
gumma på sjuttonhundratalet, som, oaktadt den ena knotan
skriker mot den andra, likväl bjuder till att vara med i
menuetten.
Se hur hon figurerar på kartan efter den tid, då oblida
ryska händer ryckte den bastanta finska planschetten ur
hennes snörlifl Se, hur lutande hon står, bärande under
pust och låt den norska saltsäcken på sin nakna, knaggliga
fjällrygg 1 Väl prunkar ännu på hennes hufvud
Karlavagnens glittrande stjerndiadem; väl fladdra ännu
renskinnslapparna mellan hennes snöhvita lockar; väl badar hon
ännu temligen obehindradt sin lilla hopsjunkna
roslagsmage i östersjövågor, djupt saknande sitt goda
ålands-späck; men på klena fötter står hon likväl, så mycket
fotvatten än nykterhetsföreningarna bestå dem, och på
hennes gulblåa hy glöda finkelblommor i alla möjliga
grader, så ifrigt än Wieselgren derpå baddar med vatten
och anda, samt Owen deremot sträfvar med ång- och
hästkraft.
En och annan gång händer det visserligen, att tiden,
under det han far fram genom rymderna på sitt lössläppta
eldspann, gifver den långbenta mamsellen en knuff mellan
axelbladen. Då rör hon möjligtvis något på sig, tager ett
gåsfjät, till ära förmodligen åt sin skånska toffel, gässens
förlofvade land. Vill hon nu, under det ifvern som bäst
påstår, tala något om sin bekymmersamma belägenhet, om
sitt sorgliga enkestånd, sedan hennes make, hjelteäran, bröt
halsen af sig vid Pultava, vipps komma devuemangets
guldskiftande bålgetingar, bin och Gud vet icke hvad, och
slå henne i näsan med berättelser om hennes tyska resor
och de underverk, hvarmed hon en gång uppträdde i
främmande länder etc. etc. Stackars qvinna! Hvad det måtte
vara dig för en hugnad att ständigt med ögonen nödgas
följa dina vissnade lagrar, medan dina tänder gnaga
granskogarnas bark!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
