Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamsell Marié Taglioni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
STBÖDDA ITPPSATSEK.
och steg ni vidtagit mot Taglionis? I statsmän, samhällens
skapare, vetenskapsmän och hvad I heten, I alle, som
upplyft och gifvit fart åt tidehvarfvet bort med eder! Hvad
ären I mot Taglioni, för hvars upplyfta tåspets den gamle
Atlas sjelf fallit framstupa, skrikande och tillbedjande! 1
skalder, hvad äro edra lyror emot Taglionis fotblad! När
Orfei lyra klingade, dansade stockar och stenar; när Taglioni
dansar, klinga, jubla och rasa stockar och stenar. Hvadan
kommer du från, du oförlikneliga, du oöfverhoppeliga? Huru
kommer det sig att du, som är lättare på foten än hvarje
annan menniska, likväl ännu aldrig gjort dig skyldig till ett
enda felsteg? Ar du en ängel, som förirrat dig från de
ljusblå etertiljorna deruppe för att helga de Svenska
sånggudinnornas tempel för 1,000 rdr banko om aftonen?
Hvarför kom du ej förr till Skandien? Hvarför kom du ej till
1840—4.1 års riksdag? Du skulle hafva lärt rikets ständer
att dansa fria vakt, och ingen kabinettskassa hade dansat bort
för vederbörande, om du varit här för att ordna och leda
deras piruetter. När du upplyfter ditt ben, fästa sig vid dess
tåspetsar en verlds blickar med verklig liktornsfasthet, och
när du svänger omkring i »virflande ringar», ljunga ur din
vida kjortel de otaliga blixtarna af ditt snille. När du på
ett ben, framåt lutande, sträcker det andra mot höjden, är
det som om du med ena foten ville taga ner sjustjernan,
medan du med den andra håller fast jordklotet, att det ej
vid kontusionen måtte ramla ur sin bana, och när man ser
dina ben luftigt sväfvande genom rymden, känner man, att
man skulle kunna svälja dem utan fara att sätta dem i halsen
på sig. Och likväl finnes det en och annan som är djerf
nog att tro, att danskonsten är den lägsta branchen af skön
konst, och att den står vida under mycket annat stort och
skönt här i verlden; att de usla fötter, hvarpå våra balletter
i allmänhet befunnit sig, icke litet bidragit till Taglionis
ovanliga framgång; att det graciösa, som är hvarje qvinna
mcdfödt, ovilkorligen måste antaga en storartad färgton och
nå fullkomligheten, när en hel lifstid egnas åt dess
utbildande. Hvilken galenskap i en sådan tro! Hvilken
förmätenhet att vilja fästa en dylik kardborre i den krans
»Europa virat kring hennes tinning»! Det är ej med förnuftet
man skall fatta Taglioni, och är det ej snarare ett nytt bevis
på hennes storhet, att menniskorna kunna få bli galna,
vansinniga i henne utan att nödgas inregistreras på dårhuset?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
