Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige på verldsexpositionen i London 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
STBÖDDA ITPPSATSEK.
palatset glädja sig at sitt, ty der är allt ganska godt, allt,
allt, utom ...
Till evinnerlig ära för sig och tidehvarfvet utkastade
England denna fredens stridshandske. Fem verldsdelar
hastade att upptaga den. Inom mindre än sju månader stod
Kristallpalatset i Hyde Park färdigt, skönt som en orientalisk
dröm och stort nog att, jemte produkterna af femton tusen
industri- och konstidkare, rymma minst fyrtio tusen åskådare,
utan att dessas beundran behöfver störas af oordning och
trängsel. I detta feiska jättepalats af jern och glas hafva
fyrtio nationer uppträdt, alla väl rustade, alla medtagande
det skönaste, rikaste och bästa det egde, alla, utom . . .
England har för sig och sina kolonier upptagit halfva
palatset, och derpå är ej att undra. Den andra hälften är
rymlig nog att kunna gälla som ett stort bevis på Englands
gästfrihet mot de öfriga nationerna. England har icke haft
samma svårigheter att bekämpa som kontinenten. Det har
njutit ett nästan ostördt lugn under det stormfulla tidskifte,
som började med 1848, och det har, som vanligt, skördat
mycket på andras förluster. Dessutom har England icke
haft att utstå transportens besvärligheter och omkostnader.
Storbritannien, värdigt sekunderadt af sina kolonier, skall
segra i denna ädla strid, men icke vara mot vara, maskin
mot maskin, konstverk mot konstverk, utan genom mängden
af varor, maskiner och konstverk. Det skall segra ungefär
såsom det segrat på hafven. Och om man bestämdt vill
gifva det företräde, hvad maskinerna beträffar, så skall det
dock öfverallt der smak och skönhetssinne komma i fråga
råka på farliga medtäflare bland flere andra nationer, och i
Frankrike ovilkorligen sin öfverman. Möjligtvis kan
England framvisa lika vackra vader af siden och sammet som
Lyon, men för sèvresporslinet och gobelinstapeterna måste
det stryka på foten. Hvad angår guld- och silfverarbetena,
bland hvilka pjeser finnas dem en Benvenuto Cellini skulle
afundats, kunna väl åtskilliga engelska hålla stånd mot de
franska. Men det är att märka, att dessa engelska
mästerstycken äro franska ciselörers verk. Samtidens Benvenuto
Cellini heter Vechte och är fransman. Förgäfves sökte
Cavaignac 1848 med tillhjelp af hederslegionsbandet hålla
Vechte qvar vid franska jorden. Monsieur Vechte fattade
begärligt i röda bandet, ty äfven fransmän tycka om ordens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
