Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige på verldsexpositionen i London 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÄ VERLDSEXPOSITIONEN I LONDON 1851. 85
i skuggan af den ganska medelmåttiga vas, som Ryssland
nära bredvid låtit uppställa. Vi ega tvänne urnor på
Rosendal, som icke ens i Kristallpalatset hafva sin
öfver-vinnare. Månne väl dryaderna i Rosendals lundar och
najaderna vid Djurgårdsvikens strand skulle sörjt mycket,
i fall någon af dessa urnor för en enda sommar lemnat
sin piedestal för att höja svenska industriens anseende inför
verlden?
Jag nämde i början af mitt bref, att andra länder
riktat Kristallpalatset äfven med konstverk i skulptur. Har
då Sverige brist på skulptörer? Byström är död, men vi
ha qvar Fogelberg, Qvarnström och Molin. Sannt är, att
en handlande från Gefle på spekulation sändt ett af Molins
arbeten, en godbit i mitt och andras omdöme, men likväl,
enligt Molins eget mig meddelade yttrande, icke af den
beskaffenhet att han sjelf företrädesvis skulle ha uppställt
det i Kristallpalatset. Men det fanns ju mycket annat. Jag
vet icke, i hvilken skräpbod de trenne Karlarne förvaras;
men skulle någon af dem, Karl XII t. ex., förlorat på alt
visa sin hjeltegestalt för den verld som han fordom med
sitt svärd förvånade?
Och om man icke velat bestå Kristallpalatset en konung,
hade man åtminstone kunnat föra dit ett par gudar, t. ex.
Odén och Thor. Dessa, uppstälda på hvar sin sida om
ingången till det skandinaviska facket, skulle, jemte en af
de stora vaserna från Rosendal, den man kunnat placera
inuti som fondstycke, värdigt representerat kraftens och
fjällarnas land.
Men allt det der hade kostat mycket pengar, invänder
man. Medgifves. Jag hyser dock ännu för god tanke om
vår nationalkänsla, ehuru bortkrånglad den än förefaller mig,
att tro, att rikets ständer, som så frikostigt bortkastat två
millioner för att presentera våra vackra garden för bönderna
på Fyen, skulle sett på ett eller ett par hundra tusen
riksdaler för att värdigt representera Skandinavien inför fem
verldsdelar och fyrtio folk.
Men det är sannt, att man begärt och fått tretton
tusen riksdaler i reseunderstöd till London — icke för
svenska arbetsprodukter — utan för svenska arbetare? nr
det möjligt, att man uppoffrat pengar för att låta landsmän
personligen blygas på främmande jord? Jag tror det ej.
Det är blott en vanlig tidningsanka. Men är det ej en anka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
