Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGENE CAVAIGNAC.
97
Min fader, som bekant, har flere hufv’on,
Fast mången tror att han har knappast ett.
Så blef jag räddad ur en satans knipa
Och får stå qvar, lugnt rökande min pipa.
statyn.
Den narrnl Han vet ej hvad det kostar på
Att som spektakel inför verlden stå.
Han skulle känna hvad en annan lidit
Och hur mitt hjerta, fast af brons, har svidit.
Men säg uppriktigt: rår man sjelf derför
Att man blir ärestod blott för man dör?
Jag tackar icke mycket för den äran,
Som kom, parole d’honneur, mot min begäran.
Ty om man frågt mig: »vill staty du bli?»
Jag svarat »nej!» och gjort min konst deri-,
Och bort från piedestalen bums jag fore,
Om posten ej och dessa lejon vore.
Eugène Cavaignac,
(Minnesbild; Nov. 1857.)
»Om republiken hotas, skall jag veta försvara den med
mitt svärd», yttrade Cavaignac, när han i december år 1S4S
nedlade sitt embete som statschef och öfverlemnade
presidentskapet i Louis Napoleons händer. Tre år derefter randades
denna hotets dag, och hvar var då Cavaignac, hvar hans
svärd? I Hams statsfängelse. Men om han också denna
dag varit fri, om han i fullständig generalsuniform då visat
sig på Paris’ gator med svärdet i ena handen och trikoloren
i den andra, skulle han med all säkerhet ingenting kunnat
uträtta, ty de »djupa leden som vinna slaget» lågo dels i
den djupa grafven, dels stympade och ännu blödande inom
folkqvarteren, alla slagne och förkrossade af just samma svärd
under de förfärliga junidagarna 1848.
Smäire skrifter. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
