Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOESTENENS FALL.
105
en murare (höjer sin hacka).
Dig rifva fram och bak.
skorstenen.
O, himmel, o, hvad får jag höra!
Skall jag ett offer bli för hopens raseri!
Ju högre plats, dess större afundsskri!
Ja, intet heligt finns, som man ej vill förstöra,
Och grymt man krossa vill i dag
Det enda stora i sitt slag!
A r i a.
Mel. »Ack, i Arkadien» etc.
Ack, äfven jag en gång en storhet varit,
Maken till mig man söka får förgäfves.
Främlingar enkom hit till Stockholm farit
För att mig se. Af rökverk jag förqväfves.
Rysliga hackor I
Trolösa brackor!
Hvarför, hvarför får jag ej stå qvar?
Bröt jag måhända mot förnuftets lagar,
Men mot de dumma bröt jag ej.
Hvarför, hvarför etc.
kyrkorådet (framrusande).
Låt bli och skäll på mig! Men skäll på ödet blott!
Ty för att skona dig jag gjort hvad jag förmått.
Din dödsdom väl jag skref, men samma känsla röner
Som Brutus, när han högg skall’n utaf sina söner.
Så mycket spott och hån jag tagit mot för dig,
Att, trots min mages kraft, ej mera går i mig.
Men jag skall sörja dig mitt hela lif igenom,
Du kött utaf mitt kött, du ben af minom benoml
skorstenen (under det alt murarne
och plåtslagarne ansätta
honom från alla sidor).
O, gudar, hvilka qval! Den grymma hackan re’n
Tveeggad tränger in i hjertats tegelsten
Och grymt mitt murbruksskinn i tusen bitar sliter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
