Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TAL ocn BIKSHAGSANFÖRANDltN.
det med folkets beskattningsrätt? En och annan, invaggad
i en bedräglig dröm, tror att nyckeln till folkets kassa ligger
i folkets ficka; men den som har ögon ser alltför väl, att
nyckeln hänger på regeringens finger. Den som varit med
i förstärkta statsutskottet och sett den långa processionen af
120 ledamöter, hvaraf hälften tillhör de privilegierade
stånden; den som sett 30 adelsmän i spetsen och 30 prester
troget följande dem åt, den kan säga att han bevistat
ordentliga begrafningshögtider efter sunda förnuftet och allmänna
rättvisan.
Men jemte aktningen för lagarna fordras för ett folks
bestånd, att det äfven åtnjuter aktning af andra folk, de
civiliserade i synnerhet. Liksom det är hvarje menniskas
bestämmelse alt utveckla de goda anlag som en allgod
För-syn gifvit henne, på det hon värdigt sitt höga ursprung må
tillryggalägga sin korta bana genom lifvet, så är det ock ett
folks ovilkorliga mission att bidraga till det förråd af ljus,
vett och dygder som utgör tidehvarfvens mål och ära.
Qvarstår nu ett folk envist på samma plats, under det andra
skrida framåt, så bildar det förr eller senare en liten
hedendom midt i kristendomens sköte, alstrar fram en handfull
barbarer midt i civilisationens famn. Ett sådant folk kan
icke finna sympatier hos andra, om ej hos slafvar och deras
beherskare; det skall stå öfvergifvet i nödens stund; det skall
alltid betraktas som en främling, den ingen vill vidkännas,
och det skall slutligen som en vålnad spårlöst försvinna.
Det är ett dylikt öde som hotar vårt land, om det fullföljer
ett system, som tiden utdömt och den allmänna bildningen
fördömer.
Hufvudmeningen med detta sammanträde, liksom med
den nu pågående agitationen i landet, är, som man vet, att
söka åstadkomma en påtryckning så stark, att regeringen
icke gerna kan undgå att vid nästa riksdag framkomma med
ett representationsförslag, hvilande på de af borgare- och
bondestånden angifna grunder. Att en påtryckning är
nödvändig det lär oss erfarenheten. Det är den tredje regeringen
jag lefver under, ty af Karl XIII minnes jag ej mer än hans
begrafning, äfvensom att jag, i parentes sagdt, som skolgosse
varit i min menlöshet behjelplig vid framsläpandet af
piedestalen till hans staty, något som jag ännu i dag verkligen
blyges för och som jag gerna skulle vilja godtgöra genom
att släpa bort den igen. Hos dessa tre regeringar har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
