Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TAL ocn KIKS DAG SAN FÖR ANDEN.
ryggen ett folk som föddes är 1814, ty Olof Tryggvason
och Olof Haraldsson, Svoldern och Sticklarstad tillhöra sagan
blott. Från den tiden och till 1814 har Norge för det
mesta hänslumrat i Danmarks sköte. Norge har således
ännu icke fyllt sitt femtionde år; och femtio år för ett folk
är icke mer än fem för individen. Men detta barn fick i
födseln en konstitution som anses för en af jordens bästa;
det har en representation utan sjelfskrifvenhet; det har ingen
adel, inga prester som bilda en politisk korporation; det har
en konung utan veto; himlen vete om det någonsin haft
reda på, att det har ett hof; kanske fick det en erinran
derom då S:t Olafs-orden instiftades. Sådana fri- och
rättigheter fick emellertid denna unga nation. Ståtliga leksaker
för ett barn. Gifve Gud att gammalt folk finge sådana!
Hvad ser jag öster om fjället? Ingen dufunge, utan
ett gammalt lejon, som rytit allt sedan hedenhös; som länge
med otröttad fot sprungit öfver strömmar och haf samt
derunder befriat sig och andra från flere än en Boa
Con-strictor; det har lefvat för stora ideer, ofta segrat, alltid
blödt för dem; det har gifvit mycket åt andra, minst åt sig
sjelf, ty hvad har detta gamla land för sitt välförhållande?
Det har en representation med sjelfskrifvenheten i spetsen
och statskyrkan midt uti, kall, förfrusen, kylande åt alla
sidor; det har en verkligen allenastyrande konung; det har
en beskattningsrätt, hvars verkan ofta bestämmes af hasarden;
det har visserligen fullkomlig tryckfrihet, ty ett folk som
tänkt och talat så mycket var det icke gerna möjligt att
afhända tungans fria bruk. Hade det varit möjligt, hade
det nog skett, ty Sverige är uppoffringarnas rike.
Så ungefär böra de begge folken presentera sig för den
opartiske betraktarens öga. Dessa folk äro förenade under
samma konung, och hur de blefvo det, känner man nog.
Norge fick sin frihet, tack vare en af dessa tillfälligheter
som någongång hända folken, liksom individerna, nämligen
att lyckan faller på dem liksom från skyn. Huru Karl Johan
fick Norges krona, det känner man också. Vågade någon
af denne konungs beundrare påstå, att han eröfrade den med
sitt hjeltesvärd, skulle vi genast få på halsen först en vålnad
af ryske czaren Alexander den förste och sedan diverse andra
spöken af den heliga alliansens representanter på den tiden.
Alla dessa skulle påstå motsatsen och historien gifva dem
rätt. Men hvad fick Sverige? Ingenting. Det var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
