Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TAL OCH HIKSDAGSANFÖRANDKN.
icke allenast bitterheten öfver det sämre man har, utan äfven
någon gäng en ädel längtan efter det bättre man saknar.
Denna känsla blef Sveriges mot Norge. Sålunda är det
misstänksamheten ä ena sidan och afunden å den andra som
blickat mot hvarandra öfver den gemensamma fjällmuren.
Se der orsakerna till missämjau och tvisterna, hvilka skola
fortfara sä länge statsförfattningarnas olikhet står qvar. Men
ju mindre man berör dem, desto mindre märkas de. Att
rifva ned regn enkom för att vattna ogräset, det är
obetänksamt, och just detta utgör felet i grefve Anckarsvärds
motion.
För öfrigt är jag långt ifrån säker på, att missnöjet i
Norge är så djupt grundadt som en och annan tidning
derstädes angifvit eller en och annan stortingsman låtit förstå.
Icke heller är jag fullkomligt viss om, att det är så fast
rotadt i Sverige. Om så vore, hade säkerligen långt före
detta motioner af enahanda syftning varit väckta i något af
de ofrälse stånden, dem det närmast måste röra. Det utgör
en egenhet hos saken, att ifrågavarande motion blifvit väckt
endast i det stånd som i Norge icke finnes och icke heller
der får finnas.
Hvad blifver nu resultatet af denna motion? Om Norge,
vidhållande sin grundlagsenlige rätt, vägrar den begärda
revisionen, hvad skall man då göra? Skall man tvinga Norge
dertill, kanske eröfra det, siörta dess ypperliga
statsförfattning och göra det till en provins under Sverige, följaktligen
ställa det under vår regeringsform, öfver hvars stora brister
vi sjelfva dagligen klaga? Men detta vore icke förenligt
med Sveriges karakter. Sverige kan falla, men icke af brist
på rättskänsla och heder. Aldrig, mina herrar 1
Vill man unionens upplösning derigenom att Norge får
sin särskilda regent, så ar ju detta en fråga som icke rör
oss, utan dynastien. Men om äfven denna går in derpå,
tror man väl, att misshälligheterna skola försvinna för det?
Nej, verkningarna skola fortfara med orsakerna, och man
beröfvar sig dessutom den lilla tröst man ändå har, när
man blickar på Skandinaviens karta och finner de begge
länderna åtminstone kolorerade med samma färg, och
utlandet, som icke känner våra tvister, finner, när det
öfver-skådar Europas karta, längst upp i Norden en betydlig
landsträcka, större än många de mäktigaste stater. Det ger
åtminstone ett sken af styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
