Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
TAL OCH niKSDAGSANFÖEANDKN.
Om skolagans upphäfvande,
(Den 22 febr. 1860.)
Det är bedröfligt, att man gång efter annan skall
behöfva uppträda för att bekämpa system, som längesedan bort
vara undanröjda, ej allenast af vanligt menskligt deltagande
eller en ömmare uppfattning af menniskans bättre natur,
utan äfven af tidehvarfvets högre bildning, med hvilken vi
annars så mycket skryta. Den ena dagen måste man sålunda
tala mot en lärobok som förbittrar barnasinnet och förslöar
dess begär till vetande, andra dagen åter mot en lärometod
som på samma gång dödar kärleken till lärdomen och
lärarne. Ar då vår nation så oböjlig, att kärleken till sedlighet
och dygd icke kan inplantas genom någonting annat än
käppen? Om det vore så, skulle ock de folk som till vår
nation stå i stamförvandtskap vara lika oböjliga. I Tyskland
och England, för att icke tala om Frankrike, har dock den
kroppsliga agan vid skolorna blifvit afskaffad; ty man har
funnit, att lika förädlande som ambitionsstraffen äro, lika
förhärdande äro de affiiktiva.
Den penalism som utskottet söker försvara finner dock
lyckligtvis ej understöd inom denna representativa kammare,
och jag behöfver derför endast förena mig i de förnuftiga
och kärleksfulla ord som här yttrats af nästan alla talare.
I den s. k. norska frågan.
(Den 17 mars 1860.)
Om jag skall tala uppriktigt, vet jag i detta ögonblick
knappt hvad jag skall säga, sä besynnerligt förefaller mig
det som nu tilldrager sig här. Det synes, som vore i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
