Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DKN S. K. NORSKA KRAGAN.
153
och nog är den vacker, den. Men sliter man från denna
fana de rättvisans och sanningens emblem, som våra fäder
fäst vid den och som förde med sig segerns lagrar och Glids
välsignelse, då ■— då blir det endast en färgad trasa, af folken
missaktad, af himlen öfvergifven!
Herr Björck, min eljes så utmärkte ståndskamrat, finner
icke mindre än 40 à 50 §§ i Grundloven vara af fullkomligt
unionel natur. Om så är, hvad är då den egentliga
riksakten? Eller är meningen, att Norge har tvänne särskilda
riksakter? Men hvar har det då sin grundlag? Hvar är
Grundloven? Lös mig den gåtan den som kan! Jag tycker
just hvad norrmännen skola bli storögda .när de, som i nära
femtio år med stolthet öfverräknat paragraferna i sin
Grundlov, seende i dem sin frihets fasta värn, nu helt oväntadt
se huru Sverige på icke mindre än 40 i 50 förut okända
vägar tränger in i Norges statslif. Det är just detsamma
som att skjuta Sveriges gräns in i halfva Norge. Nåväl,
mine herrar, sedan vi nu skickat paragraferna som förebud,
kunna vi ju nästa vår komma efter sjelfva för att presentera
för Norge — hvad? Kanske vår adel och vårt prestestånd.
Och man tror, att detta sätt att behandla Norge skall
förmå det till de frivilliga eftergifter vi fordra. Samma
varelse som man skonslöst drager vid håret begär man af,
att han af god vilja skall kyssa ens händer! På det sättet
dresserar man djur, men icke folk, och allra minst sådana
folk som en gång smakat frihetens behag, sjelfständighetens
sötma. Nej, mine herrar, jag ser splitets och hatets tistlar
ånyo vårdas af beställsamma händer. Men när tvänne smärre
folk lefva i osämja och strid, och dessa folk hafva till granne
en mäktig envåldsstat, då är faran omätlig, och historien
visar oss följderna deraf.
Det gamla Greklands stater tvistade på ungefär samma
sätt. Athen med sin höga kultur pockade på öfverhöghet
öfver de andra staterna, som å sin sida icke hade mindre
anspråk. Men bäst de tvistade kom Macedonien med sin
Alexander i spetsen och lade i eviga bojor Greklands frihet
och med denna en kultur som var forntidens ljus och ära
— lade dem så att de aldrig reste sig mer, ty det land som
burit så mycket skönt, ädelt och stort är numera knappast
annat än sjöröfvares nästen.
Macedonien finnes ej mer,, men icke är det brist på
Alexandrar, och mer än en gång under denna diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
