Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VISSA HELGDAGARS FÖRFLYTTANDE TILL SÖNDAGAR. 179
Jag kom att nämna ett ord som är ett bland de
vackraste i språket: andakten. Det ligger dock något vilseledande
uti att söka binda andakten vid vissa tider och ställen. De
gamla puritanerna sökte i arbetet sin rätta gudsfruktan; de
sågo deruti icke blott medel att berga sig och sina familjer,
utan de sågo i den välsignelse som strömmade derutur den
Allgodes nåd och omsorg för sina skapade; arbetet hölls
heligt, och vi hafva sett storartade följder derutaf.
Om det vore en sanning, att andakten skulle vara
beroende af de lättade tillfällen man har att komma till kyrkan,
då borde förvisso vi stockholmare och andra stadsbor, som
hafva våra kyrkor så nära inpå oss, vara frommare och
renare än landsbygdens invånare, bland hvilka många hafva
så lång väg till kyrkan, att de icke få tid att komma dit
mer än två, tre gånger om året. Men jag tror väl ingen
kan gifva oss detta företräde, denna heder; de få dygder
som ännu finnas qvar i vårt land lära väl hafva sitt säkraste
hem i landsbygdens kojor.
Och detta är helt naturligt, ingenting är lättare
förklarligt. Det finnes väl icke något arbete som står naturen
och Skaparen så nära som landtmannens. Med hvarje fåra
han plöjer i jorden, med hvarje handfull korn han strör
deruti, hvad uttrycker han väl annat än en tro på en
gudomlig Försyn, på välsignelse från höjden, en tro på arbetets
lön? Och detta är en andakt, som växer med broddén,
mognar med axet och bergås med skörden in i hans hydda.
Jag frågar nu, om icke denna andakt under Guds öppna och
fria himmel är lika god som den officiela under de murade
hvalfven? Men icke är det derför min mening att på minsta
sätt förringa kyrkans värde. Det är hon som på sjunde
dagen sätter kronan på det verk vi byggt på under veckans
lopp; det är hon som trycker inseglet på det goda samvetets
vittnesbörd, att vi väl användt de sex dagar som försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
