Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TKKDJK AKTEN.
47
ler ju åt alltsammans — men —mitt hjerta bristerl (Sjunker
grälande i sin mors annar. Ingrid bortför Ingeborg.)
engelbrekt (till Abilgard). Abilgard! (Omfamnar
Abil-gard, hvarefter denne aflägsnar sig långsamt.)
Åttonde scenen.
ENGELBREKT (allena).
Stackars barn, och likväl lyckliga i sin olycka! Att få
lefva i hvarandras minne, skära och rena som barnets första
tankar, finns det något skönare lif än det? - Att i blotta
föreställningen ega hvarann är ett paradis, dit icke en gång
drömmen om olycka hinner. Icke finnes i verkligheten någon
byggnad så stark, som ej stundom skakas af stormen.
(Klockringning börjar.) Ha, stunden är inne! Från dalar och fjällar
samlas mina kämpaskaror. Steget är taget! Framåt — är
seger och frihet! Tillbaka — vore träldom och döden! —
Jag kan inte slita mig från den hemska synen i natt. —
Jag ser mig ännu der vid elfvens strand. På Norrlands
höga himmel blänkte solen, och de ljusa molnen flögo öfver
mitt hufvud som segerfanor, och stridens örnar sväfvade i
rymden med segerkransar. Från alla håll hörde jag
glädjesånger af ett räddadt folk. Jag kände mig omfläktad af
änglars salighet! Men när jag såg i elfvens spegel, ryste
jag. Jag såg min egen bild, men den var blek som döden
—• och vågen —- den var färgad af blod! (Försjunker i
betraktelser, hvarunder Måns Bengtsson och Erik smyga öfver
teatern och försvinna.) Ja, stunde hvad som helst! Allt står
i Herrans hand! — — Så kom då, Dalas folk! 1
riddersman i vadmalsrockar och utan annat guld än hjertats oskuld
och andra anor än de rena seder, som gått i arf från
fordom intill nu! — Ja, det är afundsvärdt att stå i spetsen
för allt hvad Norden eger redbart, stort! — Så kommen,
störten fram med edra strömmars kraft! — 1 edra vågor
sluken upp hvart bålverk, som förtrycket rest! Och när 1
stormat ut, så lemnen qvar på fosterjorden en skörd af
frihet och af sjelfbestånd, som inga framtidsstormar skola
härja! (Går in i sin boning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
