Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ENQELBREKT OCH HANS DALKARLAK.
synbar motvilja, liva/efter de öfriga träda fram och teckna sina
namn. Engelbrekt tager Knut Boson afsides.) Jag vet att du
skänkt Bengt Stensson, klosterrånaren, ditt beskydd, oaktadt
han är bannlyst af Rom och Svea rikes råd förklarat honom
biltog. Bland ditt följe ser jag hans son, Måns Bengtsson,
deltagaren i faderns illbragder. Biskop, akta dig I Ännu äro
landets lagar blott yrvakna, men deras synkrets vidgas!
(Går till bordet, fattar det fulltecknade papperet och höjer det.)
Denna skrift afsänder jag till konung Erik. Mellan honom
och oss finnes nu mera ingenting gemensamt! Må sedan
hans härar öfversvämma vårt land; hans flottor hota våra
stränder! — Sverige är oöfvervinneligt — så länge det vill
vara det! (Går, åtföljd af alla, utom Knut Boson, Karl
Knuts-son och Måns Bengtsson.)
Andra scenen.
KNUT BOSON. KARL KNUTSSON. MÅNS BENGTSSON.
boson (för sig sjelf, stående- på ena sidan af teatern).
Vid Sankt Petri stol, detta glömmer jag aldrig!
knutsson (Jör sig, slående pä andra sidan). Hvilken
kraft! Hvilken stor man! — Men hvarför just han, denne
obetydlige man ur folket?
Bengtsson (framträder långsamt mellan dem; för sig).
Herrsklystnaden på hvar sin sida, och hatet midt uti!
boson (som förut). Fort ett bud till konung Erik! —
Kyrkan och hans krona måste räddas! (Går.)
knutsson. Ohjelpligt faller konung Eriks krona — må
den falla! Men hvilken upptager den sköna bördan? —
Engelbrekt! — Nej! — (Går.)
Tredje scenen.
MÅNS BENGTSSON (allena).
Hvar giftet sitter, det vet du, Engelbrekt, men ormens
hufvud mäktar du ej krossa. Smid dig ett harnesk, tjockt
som murarna i detta slott — gadden skall ändå träffa ditt
hjerta. Jag läste din död i deras blickar. Om jag blott
hade tid att vänta, jag skulle kunna sjunga te deum utan
att behöfva doppa fingrarna i vigvattnet. —• Men, vid Sankt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
