Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN. ,
77
fagen, hvilar jag på min egen graf, kall — förstelnad–
ty jag har slitit hjertat ur mitt eget bröst 1–— Och
detta hjerta ligger jordadt i klostergrafvarna vid Vetterns
strand 1
Tablå.
Engelbrektsholmen i Hjelmaren. I fonden på andra stranden
synes en tät löfskog, hvaröfver Göksholms slott höjer sina tom.
Närmast stranden en hög klippa. — Det är natt, och en liten
eld är uppgjord närmare ena sidan.
Sjunde scenen.
SVEN ULFSSON (allena, sitter framför elden, slumrande).
kör af bondfolk (från sjön, utom scenen).
Hå, hål
Fast himmelen är grå —-
Hå, hål
Och skuggorna de rå,
Vakar Gud fader ändål
Hå, hål
sven (spritter upp ur sömnen och springer fram på scenen).
Hjelp, hjelp! — Hocken ropa mej!–Det var blott
en dröm! Gud ske lof för det! — Det var liksom jag var
på botten af grufva derhemma och att fader Engelbrekt var
med — — och grufva rasade öfver oss båda — hu!
kören (höres närmare).
Hå, hål
Fast himmelen o. s. v.
Åttonde scenen.
SVEN ULFSSON. BONDFOLK (anlända i båtar, med
mjölkbyttor och löfruskor och stiga i land, qvinnorna
med blomsterqvastar i händerna).
en bonde (helsande på Sven). Se fader Sven — går du
ensam här och spökar?–Vi hörde att rikshöfvitsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
