Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckt den, har jag lefvat nog. (Fattar Abilgards och
Ingeborgs händer.) jag anade, att på min graf er kärleks
lycka skulle blomstra — den döendes välsignelse dör ej med
honom — den skall vaka vid tröskeln till er hydda och bli
ett stöd, när jag ej mera finns. — (Uppreser sig, qvarhållaude
deras händer.) Hvad ljuflig syn I Som svenska flickans hand
nu hvilar uti danske mannens, så skola i en framtid de
skilda folken ock förenas. Hvad våldet sammanlänkat, slitas
skall med våld. — Själarues förening aldrig tvingas; men
en gång knuten, aldrig slites den! — (Nedsjunker på stolen.)
Morgonsolen uppgår — — högre än hon min ande svingar
sig — klarare ljus än hennes jag snart får skåda! — (Lutar
sig mot Ingrids bröst.) Ingrid! — Vid ditt hjerta vill jag
slumra in — — der hade jag min himmel här på jorden
— — från ena himlen till den andra jag får ila —
ledsagad dit af edra böner — och — kanske — af mitt lands
välsignelse! (Dör. Alla knäfalla kring den döde.)
Hymn.
Till himlalanden
Stiger vår bön:
Gif hjelteanden
Himlarnes lön!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
